Gotlands politiker var angelägna om att klappa varandra på ryggen efter budgetberedningen där man enats om att budgetera med minus. Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) kallade läget för "exceptionellt". Andreas Unger (M) talade om mod. Mod är associerat med risktagande. I den meningen vill jag inte ha modiga regionpolitiker. Jag vill ha regionpolitiker som värnar Regionens framtida förmåga att lösa sina uppgifter och upprätthålla välfärden, även om man tvingas till impopulära beslut.
Jag vill inte ha regionpolitiker som medvetet överskrider uppsatta gränser för säkerhet och stabilitet för att man i nuet vill maximera Regionens verksamhet utöver vad man egentligen har pengar till. Den sortens mod kan innebära att Regionen tvingas till betydligt mer radikala åtgärder i framtiden, för att försöka ta sig ur det hål man grävt åt sig. Och åt oss. Det är det verkliga grundläggande hotet mot välfärden.
Det kan absolut inte vara politiskt mod som åsyftades. Vad är det för politiskt mod med att sälla sig till en total enighet om att inte genomföra några "idiotstopp", för att citera Anna Hrdlicka (L).
Hela politiken kletar ihop sig i ett stort ansvarslöst kollektiv. Om ansvaret fördelas på alla är det ingen som bär det. Det liksom försvinner i en stor gruppkram.
Johan Asplund (KD) pekade ut den verkliga fienden. Inflationen:
– Det är viktigare än att bekämpa varandra.
Ett sätt att bekämpa inflationen är naturligtvis att regioner och kommuner inte bidrar till att driva på den genom att göra av med pengar som de inte har. Så om det är inflationen som Gotlands politiker vill bekämpa tillsammans så gör de ett dåligt jobb.
Nu är det tydligen meningen att nämnderna ska ta det ansvar som budgetberedningen lämnar vidare. Torsten Flemming, tillförordnad regiondirektör, sade i fredags att:
– Vi behöver alla ta stort ansvar för att minska underskottet så mycket som möjligt. Alla verksamheter bör göra vad de kan, trots att detta nu innebär att vi budgeterar för att det blir ett underskott nästa år, en så kallad minusbudget.
På så sätt kan ju resultatet bli bättre än budgeterat. Och resultatet är verklighet medan budgeten är plan och ambition.
Men historiskt har Region Gotland haft problem med nämnder som har svårt att hålla sina budgetar. Om planen nu är att ekonomin ska räddas genom att nämnderna inte ska göra av med pengar som de har blivit tilldelade, så är det ingen bra plan. Det är fromma och ogrundade förhoppningar i förklädnad.