Jag tycker det är bedrövligt när det offentliga driver egna juridiska ärenden i rent egenintresse.
Det vanligaste området jag uppmärksammat detta otyg på genom åren är inom olika socialförsäkringarna. Det kan röra sig om LSS eller sjukförsäkringen där kommuner eller Försäkringskassan göra vad de kan för att spara pengar genom att tolka rättighetslagarna väldigt restriktivt.
I media har vi exempelvis sett hur personer som under många år haft rätt till stöd genom LSS plötsligt blir av med det stödet utan att något egentligen förändrats. När personen sen överklagar och får rätt väljer det offentliga att ta striden ytterligare ett steg uppåt i domstolskedjan.
Oftast vinner den lilla mot det stora offentliga, men vi får ibland även nya domar i lägre instanser som snabbt kommuniceras ut i landet för att följas, även om de i sig inte är prejudicerande.
Jag upplever generellt över hela landet att snåltolkningar som drabbar människor har blivit mer av en regel än undantag. Möjligen kan denna spariver ha bromsats in de senaste åren, då allt färre fall av indraget stöd syns i media.
Men det är inte alla som orkar ta striden mot myndigheterna och på så sätt sparas en massa pengar in på LSS.
Vi har även sett liknande beteende när det gäller att hårdra strandskyddslagen från myndigheter här på Gotland. Tolkningar av lagen som sen inte har klarat domstolens granskning, exempelvis i Fide.
Inte heller här orkar personer som fått negativa besked driva sitt ärende vidare vilket är förståeligt med de långa handläggningstiderna som våra miljödomstolar har. Vill man ha en glasskiosk nära stranden där människor vill köpa glass har man inte råd att vänta över ett år på ett beslut.
Nu har slutligen tvisten runt Snäcks Camping avslutats. Det hela handlar om den restaurangverksamhet som inte fick förlängt kontrakt med regionen i samband med att regionen sålde fastigheten där Snäcks camping finns och där restaurang Mango kök & bar ingick. Verksamheten ansåg sig ha viss besittningsrätt och skulle därmed vara berättigade till en ersättning när de inte längre kunde driva restaurangen. Något regionen inte ville betala.
Ärendet gick till tingsrätten som beslutade att Region Gotland skulle betala 1,9 miljoner kronor till företaget som inte längre kunde driva restaurangen.
Där kunde hela den här historien varit slut, men regionen överklagade tingsrättens dom vilket i slutänden inte utmynnade i något annat än att regionens nota ökade med omkring 900 000 kronor. Helt i onödan som jag ser det.
Våra myndigheter har att följa lagen. När det finns uppenbara skäl att ifrågasätta den tolkning som gjorts ska ärenden drivas vidare i domstol. Men när ärenden drivs till domstol av andra skäl anser jag att myndigheterna går över de befogenheter de har.
Personer som har rätt till stöd ska inte bli av med det av besparingsskäl, och utan att något i deras liv förbättrats.
Personer som är sjuka ska inte bli av med ersättning om de inte blivit friskare.
Jag är också undrande över om myndigheter ska hårdra lagen på ett sätt som minskar människors möjlighet till utveckling.
Däremot är jag övertygad om att myndigheter inte ska driva ärenden in absurdum och på det sättet dra på sig högre kostnader än det var från början.
Så rent generellt känns det bra att regionen nu fått pisk i domstol för det kanske blir en läxa för fler att lära av.