Det går inte utan kalkbrytning i Slite” skriver Per-Ola Olsson på ledarsidan i Gotlands Allehanda den 2 juni. Ledaren refererar till en analys gjord av Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar (jo det finns en myndighet som heter så, jag har kollat), där det enligt ledarskribenten fastslås att ett stopp för cementtillverkning i Slite kan ge mycket allvarliga konsekvenser för svensk ekonomi. Import av cement anses vanskligt då världen är instabil och transportflöden osäkra. Dessutom skapar importerad cement ”fel i konstruktionerna”. Därtill kommer ju att Cementa ska bli CO2-neutrala genom frakt av koldioxid till Norge, där koldioxiden ska förvaras under havsbotten. En analys av andra möjliga platser i Sverige att bryta sten på följer. Här blir det obehagligt och intressant: ”Det hade ju inte varit mer än rättvist att Märta Stenevi när Miljöpartiet lyckats lägga en död hand över Ojnareskogen fått ett kalkbrott som sin granne”. Sådan har nivån alltså blivit på ledarsidorna i Sverige 2022.
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar verkar värdera ensidigt. Uppenbarligen ingår ingen konsekvensanalys i deras utvärderingar. Annars hade det samhällsekonomiska värdet av Tingstäde träsk, som är hela Visbys vattentäkt, vägts in. Inte heller har hänsyn tagits till det grundvatten som riskerar att försvinna för bönder och andra småföretagare i området. Dessa måste väl räknas in i en bred analys av vad fortsatt sten brytning ”kostar” i Slite? De eviga skador som görs på natur och för djurlivet är svårare att räkna in. De har ingen prislapp. De tillhör sådant som faller utanför de ekonomiska systemen men som är en del av den livsmiljö vi har förmånen att ha här på jorden. Vi har inte råd att bryta mer sten på Filehajdar! Vi har inte råd att riskera vårt grundvatten och Visbys viktigaste vattentäkt! Vi har inte råd att förstöra livsmiljön för de arter som lever på Filehajdar. Vi kan inte sätta miljö mot klimat och tro att bara för att vi bryter ut Gotland elektriskt så blir miljöeffekterna mindre.
Till sist, luta dig tillbaka och föreställ dig en myr med trollsländor och orkidéer. Byt sedan bild och föreställ dig ett kalkbrott. Skillnad? Nej, Per-Ola Olsson, Märta Stenevi har inte lagt en död hand över Ojnareskogen.