Varma dagar under den varma årstiden blir de gotländska stränderna ett naturligt utflyktsmål. Då Gotlands kuststräcka är så pass lång finns det också många stränder att besöka. Då bara de största och mest exploaterade stränderna har ordentligt med parkeringsplatser riskerar det att bli brist på parkering i närheten av de mindre exploaterade stränderna.
Vi hör årligen om problem med bilar som parkerats lite hur som helst utan någon annan tanke från chauffören än att komma så nära badplatsen som möjligt.
Förra sommaren inträffade en drunkningsolycka vid Austre strand. När räddningstjänsten skulle köra den sista biten ner mot stranden hindrades de av dåligt parkerade bilar och de fick springa den sista biten.
Om den fördröjning som räddningstjänsten fick på grund av idiotparkerade bilar är svårt att bevisa, men händelsen sätter i alla fall ljus på det problem som uppstod. Problem som vi vet finns även på andra håll, vid andra populära badplatser.
Sockenföreningen i Vamlingbo tog i alla fall tag i de problem som uppdagats vid Austre. Eller de försökte i alla fall reda ut vad som kan göras genom att kontakta både Region Gotland och Länsstyrelsen och nu har de fått svar. Eller rättare sagt inget svar på frågan om vad som kan göras. Både regionen och Länsstyrelsen bollar tillbaka frågan till den samfällighet som ansvarar för vägen ner till stranden. Ansvaret för liv och lem vid populära badplatser är tydligen markägarens. Vilket inte löser grundproblemet då markägarna sällan har de ekonomiska resurser som krävs.
Och vi har ju även tidigare sett hur Länsstyrelsens själv brottas med liknande problem vid Blå Lagunen på norra Gotland.
Det här är inte okej. Det gäller ju inte bara badplatser utan även en mängd andra besöksmål där det saknas tillräckligt stora anlagda parkeringsplatser. Ansvaret för öns populära besöksplatser kan inte enbart lastas över på markägaren.
Här behöver region och länsstyrelse slå sin kloka huvuden ihop och fixa fram en lösning. Om jag förstår det hela rätt så finns det ingen laglig grund för vare sig region eller länsstyrelse att ta till om det inte är på deras mark, men en skrift med möjliga lösningar beroende av vem som har ansvaret skulle underlätta.
Om regionen och Länsstyrelsen dessutom samlade besöksnäringen, utvecklingsbolagen och andra intressenter till en genomgång av och diskussion om de möjligheter som finns så kanske vi kunde hitta lösningar på detta allvarliga problem. Troligen inte en universallösning, men i alla fall olika lösningar som kan prövas av de som sitter på ansvaret.
Risken är annars att ansvaret blir för tungt och besöksplatsen stängs för obehöriga, något jag inte tror att någon vill se. Så här bör det tas ett gemensamt tag, för när liv står på spel är det viktigt att minska riskerna och då får frågan inte lämnas obesvarad.