Bokstavligt talat alltså. Så är självklart inte fallet men den "sociala kontrollen" är ändå stor eftersom man på mindre orter har mer koll på varandra.
Därför borde det vara väldigt mycket svårare att komma undan med avvikande beteenden som till exempel att återkommande misshandla sin partner. Ändå går det knappt en vecka utan att vi läser om just dessa brott i tidningarna.
Män som i raseri slår sin partner sönder och samman.
Mäns våld mot kvinnor omfattar ett brett spektrum. För några år sedan startades ett upprop för att fokusera på allt det där som inte är juridiskt brottsligt men som ändå är ett utbrett förtryck av kvinnor i alla olika grupper man kan tänka sig.
När Metoo briserade 2017 var det inte mindre än en revolution. Det som alla kvinnor lärt sig leva med som en verklighet blev plötsligt rubriker på nyhetsplats.
Uppropen var iskallt sakliga dokument på konkreta situationer som tillsammans gav en bild som ingen borde kunna blunda för. i Sverige såg vi yrkesgrupp efter yrkesgrupp vittna om sin verklighet: från de fina salongerna på Dramaten till rätt in i rättens egna rum kom hisnande berättelser från kvinnor i alla åldrar.
Något förändrades helt klart. Men mycket har också förblivit detsamma.
Bland annat ryggmärgsreflexen att när män på olika sätt ställs till svar så är det ändå kvinnorna som är ansvariga. Den bisarra myten att mäns sexualitet skulle vara omöjlig att behärska när de ser en kvinna som i deras ögon utstrålar sexualitet.
Eller som när jag häromsistens skrev om problemet med män som drar sig tillbaka från samhället och radikaliseras till våld och terror. I min mejl kom då en analys: "Kan det vara så att militanta feminister som hatar män är orsaken?"
Något som får mig att än en gång citera Katarina Wennstam: "Inte ens en man som stampat ihjäl en kvinna får frågan om han hatar kvinnor. Men kvinnor som kämpar mot våld mot kvinnor får frågan om manshat och det är fan inte klokt."
Gotlands Allehanda har i en rad artiklar fokuserat på att det är fem år sedan Metoo-uppropen kom. I en artikel intervjuas åklagare Susanne Wihlborg om hur Metoo påverkar antalet anmälda brott. Hon har jobbat med sexualbrottsärenden i cirka 30 år men ser tyvärr få förändringar:
"Det stör mig att 2022 så ser mäns våld mot kvinnor ut på exakt samma sätt som när jag började på 90-talet. Vi som jobbar med det här går diverse utbildningar. Vi har metoo och samhällsdebatt, visar upp skadade kvinnor och dödade kvinnor och media är på. Ändå får vi in dem. Nu är det 90-talisterna som är anhållna för mäns våld mot kvinnor".
En konkret sak som hänt efter Metoo är att vi fått en samtyckeslag som utgår från att allt sex ska vara frivilligt. Läs igen. Vi behöver alltså en lag för att slå fast detta. Det säger något.
Den stora poängen med Metoo var inte vad som är brottsligt och inte. Dessa gränser är trots allt tydliga även om de ändå överträds. Poängen är allt det andra som inte är ett brott enligt lag, och inte ska vara det heller.
Opassande kommentarer och beröringar. Att "ta för sig" i tron att man är Guds gåva till kvinnan och därmed har rätt att just ta för sig. Att kvinnor hela tiden ska vara beredda på att möta män som "tar för sig" eller tror att det är en komplimang att bli klappad på rumpan.