Vi har hört det med jämna mellanrum från de rödgröna partierna i regionfullmäktige. Att det här med budget är en "kvalificerad gissning" av hur mycket pengar som behöver användas i offentlig verksamhet.
När den tidigare lokala alliansen hållit fast vid budget och buffertmål har detta beskrivits som att man inte vill värna välfärden, att man inte förstår att välfärden "måste få kosta".
Den buffert som nu används för att undvika total kollaps för regionens ekonomi (och därmed verksamhet) byggdes upp emot den förra rödgröna oppositionens vilja. De rödgröna partierna ansåg att överskottet till stor del skulle konsumeras.
Efter att Moderaterna gav Socialdemokraterna makten hyllar de nu tillsammans den förra regeringens givmildhet men glömmer den lilla detaljen att halva det nuvarande styret hade velat att tillskotten skulle använts upp istället.
Den här stora och viktiga skiljelinjen mellan rödgröna och borgerliga partier handlar inte om att partier till vänster värnar välfärden medan borgerliga partier vill lägga pengar på hög.
Båda sidor vill det bästa för Gotland och gotlänningarna men man har olika syn på hur välfärden bäst värnas.
Vill man studera vilken metod som fungerar bäst kan man ta sig en titt på Region Gotlands ekonomi utifrån hur partierna ville agera under förra året och hur det ser ut i dag.
Att S&M-styret inte tar situationen på större allvar än vad det verkar att man faktiskt gör är djupt oroväckande.
Moderaterna har under denna tid ändrat inställning – i denna som andra frågor – utan att det hittills lett till nån debatt eller kritik från moderata sympatisörer. Med tanke på hur det lät i de moderata leden när Centerpartiet förhandlade med Socialdemokraterna i riksdagen är det en gåta.
NÄRODLAD MAT
Häromdagen nämnde jag regionfullmäktigebeslutet att öka andelen ekologiskt odlad mat på offentliga fat istället för att öka andelen närodlad mat, där ekologiskt ingår som en viktig del.
Det är ett beslut om ett mål som går på tvärs med regionens tidigare mycket målmedvetna arbete för att stärka gotländska livsmedelsproducenter och öka självförsörjningsgraden.
Så här skrev regionen för bara någon vecka sedan i ett inspel till landsbygds- och infrastrukturdepartementet angående den uppgraderade svenska livsmedelsstrategin: "Att öka andelen svenskproducerad mat såväl hos konsument som hos offentliga måltidsaktörer är nyckeln till ökad produktion, lönsamhet, konkurrenskraft och beredskap".
Man efterlyste: "Ett nationellt årligt anslag i extra stöd till kommuner och regioners offentliga måltider öronmärks för innovationsupphandling avseende lokal- och svenskproducerade livsmedel, med start 2024 och prövas under en femårsperiod med syfte att tydligt visa på och mäta de hävstångseffekter offentlig upphandling har på Sveriges areella näringar och livsmedelsindustri".
Statliga bidrag i all ära, ett enklare och snabbare steg att nå målet är politiska beslut med direkt påverkan på just detta.
De problem man upplevde under Gotlandsveckan med att mycket av maten behöver processas (hackas och på andra sätt anpassas) är en indikation på att om leverantörerna får långsiktiga avtal öppnas möjligheterna för en utökad bransch för just detta där man också kan ta in externa kunder.
Att hålla samman sina processer och ha koll på kompassen är a och o, annars kan man sätta upp hur många mål man vill.