Det var en förmaning som kanske inte grundades i en övertygelse om just försämrad syn utan att vuxna tyckte att vi unga skulle "vara ute och leka" istället för att sitta stilla och se på teve.
Så här har det låtit i alla tider inför alla nymodigheter som lockat barns och ungas intresse.
Debatten om digitaliseringen i skolan är – som det mesta av alla debatter nu för tiden – hårt polariserad.
När Orionskolan i Visby blev riksnyhet i Dagens Nyheter för att den satsade för mycket på att lära barnen skriva för hand och för lite på att låta dem använda digitala läromedel, skapade det debatt.
GT har också uppmärksammat kritiken från Skolinspektionen i ett reportage.
I DN-artikeln säger Tammi Gustafsson Nadel, undervisningsråd på Skolverket: "Det finns en tendens att ställa saker mot varandra i skolans värld trots att det inte behöver finnas någon motsättning".
Det är verkligen en sanning värd att ta fasta på. Ingenstans finns så många självutnämnda experter som när skolan ska diskuteras.
I läroplanerna finns direktiv om både att lära sig skriva för hand och att jobba med digitala verktyg. DN skriver att i riktlinjerna för årskurs tre står att eleverna ”ska ges möjlighet att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik”.
Det är ju orimligt att barnen i skolan inte ska lära sig använda de verktyg som är en central del i vardagen för alla i resten av deras liv, oavsett vad man ska göra krävs digital kompetens. Och som med allt annat finns skillnader i tillgång till både fysiska verktyg som kunskap utanför skolan, i barnens hem.
Givetvis ska alla erbjudas de kunskaper som krävs oavsett hur hemförhållandena ser ut.
Det handlar inte om att lära sig skriva för hand eller lära sig söka fakta och vara källkritisk på nätet. Det handlar om både ock.
GOTLANDSHEM
Jag fortsätter att fascineras över att det finns så många som av obegripliga skäl vill svartmåla Gotlandshem, såväl deras styrelse som den operativa ledningen.
När Hyresgästföreningens näst högste företrädare i region Stockholm, dit Gotland hör, till en GA-reporter säger att Gotlandshem är det värsta bostadsbolag han stött på under sina 25 år som företrädare för Hyresgästföreningen, är det såväl sensationellt som sanslöst.
Och en typ av krigsförklaring.
Uttalandet skedde i samband med att Hyresgästföreningen ordnade ett möte med sina medlemmar angående planerna på att riva två kvarter i Visby. Ett möte som sannolikt inte minskade oron bland de boende efter vad man läst om hur man kommunicerade om det hela.
På Gotlandshem säger man sig stå oförstående till Carlssons drastiska recension, de har inte ens träffat honom och han har inte varit inblandad i några frågor rörande Gotlandshem så vitt de märkt.
Det har däremot lokala företrädare som varit med under hela processen. Står de bakom Carlssons uttalande?
Samtidigt sprids rykten om att Gotlandshems styrelse fattat beslut om rivning av kvarteren Myran och Riggen utan ordentliga analyser och underlag. Orimliga rykten som lite för många och lite för smarta personer väljer att föra vidare utan att kolla dess riktighet.
Vad är det som pågår?