I en artikelserie döpt till ”Fallskärmsjägarna” avslöjar Expressen att 119 höga chefer haft dubbla ersättningar efter att ha blivit utköpta av sina respektive arbetsgivare i kommun eller region, varav en av cheferna blev utköpt av Region Gotland.
Någon av de utköpta cheferna har under en tid till och med haft dubbla fallskärmar.
Det är inte heller helt ovanligt att fallskärmarna förhandlats fram samtidigt som tuffa besparingspaket genomförts i den aktuella kommunen eller regionen.
Sammanlagt rör det sig om 252 miljoner kronor i utbetalade ersättningar.
Självklart är detta provocerande för många, speciellt anställda inom kommun och region med låga löner.
Men låt oss sätta de så kallade fallskärmarna i ett bättre perspektiv. Vi ställer alla höga krav på chefer, speciellt höga chefer. De ska leverera och fungera i ett ofta tufft sammanhang. Deras anställningsskydd är långt ifrån lika bra som det som vanliga arbetare har vilket medför att de kan förlora jobbet betydligt enklare. För en chef som av någon anledning inte fungerar fullt ut kan få gå på dagen, medan en arbetare har flera skyddande lager av åtgärder som arbetsgivaren måste vidta innan en eventuell uppsägningsprocess tar vid.
Chefer vill som ni förstår ha ett skydd om de skulle bli aktuellt med ett avslut på deras anställning. Tidigare var det vanligt med tidsangivna anställningar som inte kunde avsluta. Många har nog hört talas om gräddhyllor och elefantkyrkogårdar där höga chefer satt av sin tid då de inte fungerat i den roll de blivit anställda för.
Det var i mina ögon ett slöseri på pengar men samtidigt en mänsklig tragedi. Tänk dig själv att bli satt i ett rum utan att ha något att göra. Att gå till jobbet dag ut och dag in och bara sitta av tiden. Visst de hade bra lön men vi är alla i behov av att finnas i ett sammanhang.
Den hanteringen av chefer som inte passade till sina uppdrag har bytts ut mot så kallade fallskärmar. Egentligen rör det sig om lön under arbetsbefriad uppsägningstid, vilket inte är ovanligt ens inom vanliga arbetaryrken. Exempelvis anser jag att de avgångsvederlag som exempelvis under det senaste året förhandlats fram på både Svenska spel och Payex skulle kunna benämnas som fallskärmar.
Men det som sticker ut i Expressens granskning är de faktum att 119 av cheferna haft både fallskärm och lön från en ny anställning. Många av dem dessutom under rätt lång tid då deras fallskärmar baserades på upp mot 24 månadslöner.
Även om den tidigare arbetsgivaren begränsat möjligheterna för dubbla ersättningar genom att göra fallskärmen avräkningsbar mot ny lön hittar cheferna sätt att få ut både ock. Ett vanligt sätt är att starta bolag och jobba som konsulter där ersättningen går in i företaget och inte tas ut i lön under tiden som fallskärmen är avräkningsbar.
Extra tydligt att ett sådant upplägg görs enbart för att inte göra fallskärmen avräkningsbar gäller den före detta Regionchefen som efter en tidigare fallskärm anställdes som konsult fram till dess att tidigare fallskärm tog slut för att därefter bli anställd på vanligt sätt.
Det stora problemet som inte tas upp mer än som en kommentar från en av cheferna är varför höga kommuner och regioner gör sig av med höga chefer i en så pass stor utsträckning som Expressens undersökning visar på. Har arbetsgivarna för höga krav och för dåligt tålamod? Finns det tillräckligt med stödfunktioner till chefen så att hen faktiskt kan göra jobbet?
Chefer ska självklart ha bra villkor i stället för det dåliga anställningsskyddet. Och ingen vill väl ha tillbaka vare sig gräddhyllor eller elefantkyrkogårdar fulla med före detta chefer.
Men kommuner och regioner måste handskas varsamt med villkoren i de så kallade fallskärmarna. Liknande villkor bör ju gälla även för vanliga anställda som köps ut och då tänker jag på den tid som avtalen baseras på.
Kan en chef få mer än 6 månadslöner ska även vanliga anställda ha samma möjlighet, även om lönerna skiljer sig åt.