IstÀllet gick mina tankar till "Haggan" som fostrare och stöd för det uppvÀxande slÀktet. Hur hon fick barn att vÀxa genom att se dem och visa allt de kunde, om de bara ville. Det var lite av hennes signum.
"Bara gör det" var hennes motto och ocksĂ„ titel pĂ„ den nyutkomna boken som Wilhelm Ăstberg och Calle Ahlström skrivit (Bara gör det! Haggan, ungarna och Stavgard, Eddys förlag).
Författarna har tidigare tecknat historien om "Murar Karlsson" (Murar Karlsson, Gotland och friheten, Gotlandsbokens förlag) som Àven den inspirerade mig till en ledartext.
Harriet Löwenhielm var en mÄngfacetterad person med mÄnga talanger men det var hennes roll som ledare för lÀgerskolan pÄ Stavgard som fick mig att tÀnka pÄ att hon skulle ha behövts vÀldigt mycket i dagens skolvÀrld.
Skulle hon ens ha fÄtt jobba i dagens skola med sitt yviga beteende och burdusa sprÄk?
NÀr nÄn elev spelade Allan pÄ lÀgerskolan kunde hon direkt gripa tag i hen och med sitt opolerade sÀtt att uttrycka sig förklara vad som skulle hÀnda om hen gjorde det igen. För att i nÀsta stund lÀgga upp ett garv och krama om ungen.
Inte för att visa sin makt eller skrÀmma till tystnad utan tvÀrtom, för att visa att hÀr spelar det roll vad du gör, hÀr spelar DU roll, jag ser dig och jag bryr mig.
Eller nĂ€r hon lĂ€rde ut ramsan som skulle skydda elden: Askeballe, taskeballe, fitteballe mus â aldrig ska elden slockna i vĂ„rt hus.
Harriet Löwenhielm hade ett sÀrskilt öga för de utsatta, de stökiga och brÄkiga och hon kunde möta dem med rÀttframhet för att lyfta dem och fÄ dem att vÀxa. Det lÄter pretentiöst men det fanns inget pretentiöst över Haggan.
Hennes pedagogik och hennes sÀtt att möta barn stÄr i bjÀrt kontrast till dagens metoder som synes mest undfallande och dÀr tydliga grÀnser ses mer som övergrepp Àn omsorg.
Ja, jag överdriver sÄ klart men det finns ocksÄ lite för mÄnga exempel pÄ hur lÀrare som sÀger ifrÄn straffas för det. Som en lÀrare i Höör som fick sparken efter att ha ingripit mot vad han uppfattade var trakasserier mellan elever.
Det finns fler sÀtt att fÄnga upp unga som av olika skÀl faller utanför ramarna, kÀrleksfulla och tydliga lÀrare Àr avgörande. Liksom att ge dem alternativ.
Det gÀller barn med trasig uppvÀxt i en liten bondby pÄ Gotland lika vÀl som barn som lockas in i kriminalitet i Stockholms förorter.
Jag tÀnker pÄ det polismÀstaren Carin Götblad pratar om i sin outtröttliga kamp för att skydda unga frÄn att hamna i kriminalitet: "Vi behöver konkurrera med de kriminella och dÄ mÄste ocksÄ 12- och 13-Äringarna erbjudas sommarjobb" (DN 12/7 -23).
Att "barn ska inte arbeta" har blivit en sanning med lite för fÄ nyanser. Det handlar ju inte om att plocka in 12-Äringar pÄ Ättatimmarspass i fabriker men det finns arbeten som bÄde ger unga en sund social tillvaro och för den delen, pengar.
Pengar Àr som bekant en stor drivkraft nÀr unga ska rekryteras till gÀngen.
Nutiden behöver fler som Haggan och Carin och mindre av Àngslighet och undfallenhet.