Promenaden från kryssningsfartyget och in till Visby är inte den mest lättsläntrade. Jag ser dem ofta, stånkande uppför den första backen efter att de tagit sig förbi alla trappstegen i den provisoriska bron över färjeleden. Somliga av de högst tillfälliga turisterna, inte så få, ger intryck av att de tagit på sig mer än de är säkra på att klara av. Rodnaden av ansträngning konkurrerar med eftertankens kranka blekhet.
Ändå har Region Gotland beslutat att det ska byggas en bro, en permanent struktur, istället för den temporära. Ett inte så lyckat provisorium ska ersättas av en något bättre lösning, eller inte fullt så dålig, för 60 miljoner kronor.
Eller, det var den prislapp man trodde på då. Nu lär den bli betydligt dyrare. GA har intervjuat regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) just om fördyringarna av planerad infrastruktur, på grund av skenande priser. Vad kan Region Gotland göra om alla infrastrukturprojekt blir typ 15 procent dyrare än planerat. Vilket jag i förbigående tycker låter som att man tagit till i underkant. Och det är ju inte som om alla infrastrukturprojekt höll budget ens i den mindre volatila värld vi levde i tidigare.
Meit Fohlin hymlar inte med att Region Gotland kan tvingas prioritera mellan olika projekt. Och framförallt ett av dem är hon beredd att peka ut som möjligt att undvara:
– I så fall är det för gotlänningarna såklart mindre viktigt med en gångbro vid kryssningskajen.
Det tror jag är en riktig bedömning. Det vore en betydligt sämre idé att exempelvis välja bort viktiga investeringar i vatten och avlopp som Gotland är beroende av för att skapa förutsättningar för utveckling och mycket välbehövliga nya bostäder.
Däremot säger Meit Fohlin att hon tycker att idrottshallar och äldreboenden är lika viktiga. Det är mer oroande, om det inte bara är så att hon tycker att det är onödigt att i förtid uttala sig om val som kanske aldrig behöver göras. Trots åldrande befolkning har antalet platser i äldreomsorgen minskat. Därför är behovsprövningen förhållandevis strikt, vilket gör att de som flyttar till särskilt boende ofta har ett hälsoläge som gör att de verkligen har ett stort behov av omsorg. Behovet av äldreboenden borde inte ens vara jämförbart med behovet av nya idrottshallar, om man inte anser sig ha råd med allt.