Man kan diskutera om talesättet om statens kaka – liten men säker – någonsin har varit speciellt sant. Det har åtminstone aldrig varit hela sanningen. Men (kanske före detta) anställda vid Svenska Spel och Postnord upplever nog absolut att det är mindre sant nu än det har varit.
Postnord stänger sitt kontor på Hemse efter sommaren. Det är det sista kontoret på Gotland utanför Visby som försvinner.
Postnords vd Annemarie Gardshol har varnat för att det statliga bolaget kan tvingas avsäga sig samhällsuppdraget om man inte får miljarder från staten samtidigt som man får fler dagar på sig för att dela ut brev. Nu säger lagen att Postnord har två dagar på sig för att 95 procent av breven ska komma fram. Postnord, som numera har utdelning varannan dag, vill nu ha ändrade villkor. 85 procent av breven utdelade inom tre dagar. 97 procent inom fem dagar.
Postnord har ju i dag inte samma sammanhållande samhällsfunktion som när Postverket hade utdelning flera gånger om dagen. Men det statliga företaget verkar ju vara i färd med att upplösa sig självt.
Medan de flesta av Postnords anställda i Hemse tills vidare tycks ha accepterat att börja pendla till Visby så upplever Svenska Spels nyligen utköpta eller uppsagda medarbetare hur arbetsgivaren som nyss gjorde sig av med dem har börjat nyanställa personal. I det statliga bolaget finns det tydligen mer pengar till avgångsvederlag än till kompetensutveckling, trots att man ansett sig så attraktiva som arbetsgivare att man kunnat rekrytera bästa tillgängliga arbetskraft.
– Vi gillar våra medarbetare och vill behålla så många som möjligt, säger Svenska Spels personaldirektör Anna-Clara Fredriksson.
Nu verkar hon tro att det ska bli lätt att rekrytera den kompetens som före detta medarbetare inte ansågs ha:
– Vi har förmånen att ha ett starkt varumärke och vi brukar få in bra kandidater, det hoppas vi på även i det här fallet.
Det är ju inte alldeles givet att Svenska Spel "varumärke" som arbetsgivare fortfarande är lika starkt som det har varit och även om arbetslösheten på ön (och ännu mindre i riket) inte är obefintlig, så är dragkampen om efterfrågad kompetens hård.
Är det inte märkligt att medan vissa statliga verksamheter utelämnas till ett hårt förändringstryck eller agerar som mer osentimentala arbetsgivare än hårt konkurrensutsatta privata företag, så får hårresande slöseri fortgå år efter år inom andra statliga ansvarsområden? Exempelvis beräknas att socialförsäkringssystemet betalar ut omkring 18 miljarder kronor om året i felaktiga utbetalningar. Utredaren Mikael Westberg konstaterade i fjol:
– Det har blivit en allt viktigare finansieringskälla för kriminella – nästan lika viktig som narkotikaförsäljning.
Och riskfriare, kan man tillägga.