Nu har två privata hemtjänstföretag på kort tid meddelat att de lägger ner eller drar ner på sin verksamhet. Orsaken är inte minskad efterfrågan utan problemet att få tag i personal.
"Hade de valt bort vårt företag så hade det varit en sak. Men det är ingen som vill jobba inom hemtjänsten längre" förklarade Sofia Hellgren, verksamhetschef på Solrosen, i gårdagens GT.
Och visst är det ett generellt och allvarligt problem att det inte går att få tag i folk som vill jobba i hemtjänst och äldreomsorg. Såväl inom den offentligt drivna som vid de privata aktörerna.
Självklart är själva arbetsvillkoren en stor del av förklaringen. Men det är också viktigt hur man talar om ett yrke och i vilken utsträckning man ser till att informera både allmänhet och ungdomar som står inför att välja yrkesbana.
Att jobba med gamla människor är en ynnest på många sätt. Det vittnar de flesta om som jobbat inom äldreomsorg och hemtjänst. Oron i hemtjänsten började innan debatten om äldreboenden tog fart. Minutjakten började här för länge sedan.
Din arbetsplats är också någons hem. Så är det i och för sig även på särskilda boenden men där är bostäderna inordnade under samma arbetsplats. Att stiga in i någon annans hem är en annan sak. Hemtjänsttagaren måste kunna lita på att personalen kommer på utsatt tid, man ska inte behöva gå med ständig beredskap att nån ska kliva in.
Stressen att hinna med allt som ska hinnas med på den tid som är uträknad vid ett skrivbord är i grunden alltid stor. Har den boende en dålig dag och behöver mer tid och omsorg än vanligt är det lätt att förstå att till slut tar man helt enkelt slut.
Den här idiotin som spridit sig i hela samhället, att allt ska räknas och beräknas i tron att det är det som mäter kvalitet, den är verkligen obegriplig. Särskilt i jobbet med gamla människor i livets slutskede– där måste det finnas luft. Tid för att något ska gå fel, tid för att prata lite extra länge när någon behöver det.
Politikerna har bestämt att gamla ska bo hemma så länge som möjligt. Det är också vad många vill. Men då måste vi också ordna omsorgen utifrån det.
Inför valet tävlar politikerna för tillfället om vem som vill ge mest pengar till försvaret, polisen och det anrika välfärdspartiets paradlöfte är höjd a-kassa till dem som inte arbetar.
Det är så klart lättare än att ordna långsiktig och hållbar finansiering till verksamheter där behoven är oändliga. Ser man framåt kommer detta att bli ännu svårare då allt färre i arbetsför ålder ska både finansiera och praktiskt arbeta med att ta hand om de som jobbat klart.