Vänsterpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna begärde återremiss på ärendet om ny kollektivtrafiktaxa när regionfullmäktige sammanträdde på måndagen.
Helt i linje med hur man agerat i regionstyrelsen och även i den kollektivtrafikberedning som jobbat med frågan.
Det uppskattades inte av S&M-styret. Minst sagt.
Både Meit Fohlin (S) och Mariette Nicander (M) läxade upp partierna som ville ha återremiss. Mariette Nicander menade till och med att allt arbete var bortkastat.
Liberalerna har inte haft representation i vare sig beredningen eller regionstyrelsen. Så hur de skulle kunnat agera tidigare är oklart. Inte heller har partierna varit eniga i beredningen, så att fullfölja sin linje ändå till regionfullmäktige är inget konstigt, tvärtom det logiska.
Meit Fohlin och Mariette Nicander agerade som om alla varit rörande överens genom hela processen och att partierna framfört sina åsikter först i fullmäktige.
Det hade man för övrigt mycket väl kunnat göra om man först då uppmärksammade frågor man inte ansåg tillräckligt besvarade.
Ingen begärde att hela utredningen skulle tas om.
Den nedlåtande tonen föranledde både Eva Nypelius (C) och Anna Hrdlicka (L) att efterlysa lite mer respekt från S&M-styret för att det finns andra åsikter.
Något som fick Oscar Lindster (S) att begära ordet och hävda att oppositionen menade att majoriteten inte fick föra sin talan...
Hå hå ja ja, vilken nivå.
Det är ett ganska vanligt argumentationsfel, att påstå att man blir tystad för att någon hävdar en annan åsikt. "Du säger emot mig alltså menar du inte jag inte får säga vad jag tycker".
Att majoritetens förslag vunnit bifall i alla instanser hittills – eftersom man har just majoritet – betyder inte att alla andra också är med på beslutet. Det kan inte ha varit nån överraskning för någon.
Majoritet behövs däremot inte för beslut om återremiss, då räcker en tredjedel av rösterna. Så blev också beslutet när de uppräknade partierna, plus Michael Stenberg (partilös) röstade för att ärendet skulle återremitteras för att kompletteras med bland annat analys av alternativ gällande biljettpris och zonindelning.
Som påtalades på denna sida i samband med att ärendet behandlades i regionstyrelsen är beslutet avgörande och behöver fattas med största möjliga förankring och med bästa möjliga underlag.
Varför denna prestigeförlust för S&M-styret var så tuff att ta till sig fick man ingen förklaring till. Det borde vara ganska väntat att ett samarbete mellan två så skilda partier ibland behöver förankras bättre om man inte vill trumfa igenom viktiga beslut där en stor del av oppositionen inte är med på tåget.
Att inte S&M är synkade inom styret uppdagades häromdagen när de lokala S&M krävde att DCA-avtalet ska innehålla tydliga besked om att inga kärnvapen ska få placeras på Gotland.
Båda dessa partiers gotländska representanter i riksdagen har varit lika tydliga med att något sådant krav inte behövs och att det inte är något de tänker kräva i egenskap av riksdagsledamöter.
Kan de lokala företrädarna övertyga sina kollegor i riksdagen?