Luften i Visbys centrala delar innehåller under vissa tider så mycket farliga små partiklar att den är skadlig. Detta är ingen nyhet och regionen har försökt att hitta lösningar på problemet.
Det är bland annat därför regionens vägar och trottoarer halkbekämpas, kul ord, med granitkross i stället för kalkstenskross eller sand. Granitkrossen är hårdare och slits inte ner till små partiklar lika lätt som kalksten och sand. Tanken är att det ska minska innehållet av PM10 i luften.
Nu är granitkross dyrt att använda på Gotland och stora ytor av Visbys centrala delar halkbekämpas inte av regionen, vilket inte ger den utdelning som regionen vill ha. Dessutom finns fler orsaker bakom problemet än den stensort som använts av regionen för halkbekämpning. De skadliga partiklarna PM10 är fortfarande ett stort problem.
Det som ännu inte kommit upp som ett problem med granitkross är risken för silikos, stendammslunga. Silikos är en obotlig lungsjukdom som tar lång tid att utveckla. Orsaken till silikos är kvartsdam. Och kvarts beskrivs så här på arbetsmiljöverkets hemsida. ”Kvarts är ett kristallint mineral som ingår i våra vanligaste bergarter granit och gnejs.” Däremot finns kvarts i så pass små mängder i kalksten, att den inte utgör något problem för kalkstenskross.
Det som regionen nu gjort genom att använda granitkross kan minska andelen PM10 partiklar, som är skadliga på grund av sin storlek, men samtidigt öka andelen kvartsdam i luften vilket kan leda till fler fall av den obotliga lungsjukdomen silikos.
Jag tar för givet att de som hanterar granitkrossen för regionens räkning har erforderlig skyddsutrustning för att skydda sig mot kvartsdammet men vet regionen i vilken omfattning kvartsdammet sprids i den redan dåliga Visbyluften.
Jag tar även för givet att detta undersökts, men som sagt, frågan har vad jag vet inte kommit upp i den här debatten.
Nu diskuteras även andra åtgärder för att minska bildandet av PM10. Samtliga ser jag som svåra att genomföra på ett sätt som inte påverkar gotlänningarnas vardag på ett negativt sätt.
Fordonstrafiken är en, om inte den enda, orsaken till bildandet av de små, små PM10 partiklarna. Det som nu diskuteras är att vissa vägar i Visby ska få dubbdäcksförbud, körförbud för tunga fordon och sänkt hastighet.
Ett dubbdäcksförbud på Gotland, om än begränsat till någon eller några gator i Visby, är inte rätt väg att gå så länge vi ska ha saltfria vägar. Risken för allvarliga halkolyckor kommer att öka.
Att begränsa tung trafik i Visbys centrala delar låter ju rätt bra. Men är inte den största andelen tung trafik i centrala Visby regionens egen kollektivtrafik. Hur tänker man begränsa bussarnas tillträde till centrala Visby och vad skulle det innebära för möjligheten att ta sig till centrala Visby med kollektivtrafiken?
Att sänka hastigheten är väl den enda åtgärden av dessa jag ser som genomförbar.
Jag är lite överraskad att regionen inte tänker sig göra samma åtgärd och av samma orsak som åtgärden i korsningen Söderväg – Gutevägen. Nämligen ta bort trafikljusen för att krångla till det för trafikanterna som då väljer andra vägar.
Tänk er om alla trafikljus på Norra Hansegatan skulle tas bort. Det skulle minska biltrafiken i centrala Visby om något.
Skämt o sido. En åtgärd som jag saknat och även tjatat om är att använda stora dammsugare i stället för det nästan omöjliga uppdraget att sopa upp allt överblivet halkbekämpningsmaterial. Men den tanken verkar regionen av någon anledning ta till sig.
PM10 är skadligt och förekommer i för stor utsträckning i luften i centrala Visby. Men även kvarts som finns i granitkross är farligt för vår hälsa. Frågan är vad som är värst för oss.
Oavsett det, är behovet av fler åtgärder stort, men ett dubbförbud i Visby, om än i begränsad form, är en mycket dålig idé.