Arbetsgivaravgiften har alltid varit en populär politisk spelpjäs för att antingen höja eller sänka. I Januariavtalet fick Centerpartiet igenom en sänkning som i sin tur kritiserades av Moderaterna för att vara ineffektiv.
Som en av pandemiåtgärderna har avgiften fortsatt varit sänkt för unga men denna lindring för landets alla arbetsgivare hävs om några dagar när avgiften återgår till normalläget, 31,42 procent av lönen, från att ha varit 19,73 procent sedan 2021.
Flera arbetsgivare vittnar om konsekvenserna i en artikel på Helagotland.se och viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att regionen är öns absolut största arbetsgivare.
Även om pandemin släppt sitt grepp om både företag och andra så ligger de höga kostnaderna beroende på krig, inflation och lågkonjunktur kvar och gör det väldigt svårt att klara ytterligare höjda kostnader.
Kirsten Åkerman, ordförande i Gotlands Förenade Besöksnäring (GFB), påpekar klokt i artikeln på Helagotland att sänkta arbetsgivaravgifter dämpar inflationen och höjer BNP enligt uppgifter från Konjunkturinstitutet: "Det är lite svårt att begripa varför regeringen inte väljer att lämna sänkningen i fred i den här extremt utsatta ekonomiska situationen. Den tioprocentiga höjningen för alla med unga anställda i landet innebär ökade kostnader på över åtta miljarder om året, det drabbar såväl företag som kommuner och regionen och motsvarar runt 25 000 jobb".
Det är också viktigt att i sammanhanget påminna om vad arbetsgivaravgiften är till för.
Den största delen går till att finansiera våra välfärdssystem, som arbetslöshetsersättning, föräldraförsäkring, pension, sjukförsäkring.
Den allra största enskilda delen är dock "allmän löneavgift" på 11,62 procent. En avgift som inte är destinerad någon del av välfärdssystemet utan är en ren skatt för att ha anställda.
Den allmänna löneavgiften infördes 1995 med syftet att finansiera Sveriges medlemskap i EU. Avgiften uppgick ursprungligen till 1,5 procent men har under senare år använts i "allmänt budgetförstärkande syfte" och uppgår för 2020 till 11,62 procent (Källa: Skatteverket).
SVAR PÅ REPLIK
Christian Hegardt (förre stadsarkitekten) håller inte med mig (se replik) i synen på folkbokföring för höga chefer inom regionen. Det är så klart helt i sin ordning. Tänkte dock svara på de direkta frågor han ställer:
"Bofride anser alltså att befattningshavare på viss nivå i offentlig tjänst är moraliskt skyldiga att bosätta sig och skriva sig på Gotland. Gäller detta exempelvis hela sjukvårdsledningen? Gäller det alla förvaltningschefer och avdelningschefer inom Region Gotland?".
Nej, det skulle jag inte hålla med om att jag anser. Det går inte att svara generellt på frågan, men om man har en hög befattning (tillsvidareanställning) där man i hög grad påverkar invånarnas vardag är det klädsamt att själv omfattas av dessa beslut.
"Bör Region Gotland anställa en mindre meriterad kandidat som är beredd att skriva sig på ön framför en som är mer meriterad men som inte avser bosätta sig på ön permanent?".
Om den sökande uppfyller kraven, alltså är tillräckligt meriterad, tycker jag det talar till den sökandes fördel att hen avser bosätta sig här, självklart inget krav från dag ett. Lika självklart är det primära att man uppfyller kraven för tjänsten.
Däremot skulle jag verkligen inte påstå att denna ledarsidas åsikter väger så tungt att eventuella arbetssökande ska väga in dem i sina beslut. Även om det så klart är en smickrande beskrivning.