Alla har vi en historia och många av oss vill nog även berätta den. Att jobba med skrivandet har öppnat mitt sinne för de berättelser jag skulle vilja dela med mig av. Men ännu har jag inte vågat ta steget. Inte ens till att teckna ner mina tankar bakom lyckta dörrar, IT-spärrar och långa märkliga lösenord. Jag vet inte ens om berättelser runt min person och mina upplevelser skulle intressera någon. Men mest är det nog mod som saknas. Mod att berätta något som är känsligt och riktigt personligt.
Den senaste tiden har jag på olika sätt fått uppleva två personer som tagit mod till sig, vilket jag högaktar. Jag tänker bland annat på Mien Niklasson, som klivit ut rak i ryggen och berättat öppet om sin sjukdom, obesitas.
Obesitas, eller fetma, har länge setts som ett personligt problem, och då på ett dåligt sätt. Överviktiga har utifrån hur snacket gått ”fått skylla sig själva” då de ”äter fel och rör sig för lite”. Stigmatiseringen har varit stort, och skulden lags på den som drabbats av sjukdomen.
Vi har tidigare sett en liknande syn på diabetes, som tidigare också kallade sockersjukan. Där okunskapen bland vanligt folk la skulden på de som fått sjukdomen. Som tur är kan diabetes numera diskuteras på ett förståndigt sätt och få, om en någon, med sjukdomen skuldbeläggs nu för tiden.
Nu hoppas jag att Mien Niklassons mod är början på en liknande förvandling av vår syn på övervikt, fetma och obesitas. För sjukdomar botas inte med fördomar utan med medicinsk forskning och behandling. Och personer som blivit sjuka mår bättre om de slipper skuldbeläggas.
Den andra personen jag tänker på är Magnus Ihreskog, journalist här på GT. Magnus, som gjort sig känd som en mycket bra skribent, har gjort det jag ännu inte vågat göra. Han har skrivit ner sina mest personliga tankar och dessutom tonsatt dem.
Magnus har även tagit steget ut i det okända och framfört sina låtar inför publik. Men det som gör hans framträdanden ännu bättre, och visar på ett ännu större mod, är de berättelser han presenterar sina låtar med.
Naket, utlämnande och alldeles förtrollande. Jag stannar där ni som inte sett Magnus uppträda ska ha något att se fram emot, och ni som sett och hört Ihreskog, ni vet vad jag menar.
Det finns många saker vi borde prata mer om. Saker vi råkat ut för och drabbas hårt av som personer, men som vi inte vågar ta upp, i rädsla att verka svaga.
Många problem vi stött på ensamma eller i våra förhållanden till andra, där så många tidigare varit i samma sits. Och där ännu fler kommer hamna i samma sits.
Många sjukdomar som vi ännu har fördomar om, eller inte vågar prata om då det skulle fnissas bakom ryggen på oss och pekas finger.
Alla har vi allvarliga eller mindre allvarliga problem bakom den glatta fasaden som förmedlas på våra sociala medier. Problem som vi inte är ensamma om och där det skulle hjälpa och underlätta, för oss själva och andra i samma situation, om problemen lyftes.
Och allas upplevelser är viktiga, oavsett hur liten vi tror att vi är på jorden, har vi alla något att förmedla till andra. Och alla har vi något att lära av andra för att vi själva ska bli bättre människor och få bättre liv.
Jag hoppas att det mod som Mien och Magnus visar upp smittar av sig på många andra. För modiga människor borde vi ha fler av.