Var det inte alldeles nyss som de senaste hyresförhandlingarna avgjordes? Även om "förhandlingar" är en oegentlig beteckning för processer där parterna inte kan enas så att frågan får avgöras av hyresmarknadskommittén. Kommitténs beslut för olika delar av den gotländska hyresmarknaden kom i våras, under februari till april.
En på inget sätt vågad gissning är att det är hyresmarknadskommittén som kommer att få sätta de gotländska hyreshöjningarna även i framtiden. Så det är inte så konstigt att en handfull gotländska fastighetsägare, genom branschorganisationen Fastighetsägarna, redan nu spelat ut sitt inledande krav i hyresförhandlingar. Får de sin vilja fram blir det 15 procent upp för de 180 lägenheter som berörs.
Ju tidigare man kan presentera det krav som motparten Hyresgästföreningen sedan avvisar, desto tidigare kan man också konstatera att vidare förhandlingar är utsiktslösa. Då kan man också vända sig till hyresmarknadskommittén, så att den desto tidigare kan fastslå en godtycklig hyreshöjning som saknar samband med kostnadshöjningarna. Då kan fastighetsägarna kanske också slippa att plocka ut flera månaders hyreshöjningar i efterskott.
Åtminstone det där sista, om att man kan slippa ta ut hyreshöjningar retroaktivt, kan vara bra för alla parter.
Sveriges hyresmarknad är uselt anordnad. Det är dock svårt att se hur politiken skulle kunna åstadkomma en omreglering. När något parti tar mod till sig och föreslår förändringar så brukar det sluta med att de väljer att ta betäckning sedan modet övergivit dem inför motreaktionen. Det är många som från insidan av dagens hyresmarknad upplever sig ha ett intresse av att dagens ordning består. Och då har alla bostadslösa på bostadsmarknadens utsida ingen talan.
Sverige borde ta intryck exempelvis av omregleringen av hyresmarknaden i Helsingfors. Timbro jämför i en rapport Helsingfors med Stockholm:
"Helsingfors hyresmarknad rör sig åt rätt håll, Stockholm åt fel. I Stockholm är köerna långa och andrahandshyrorna höga. Antalet hyreslägenheter minskar över tid och människor flyttar från staden eftersom det är svårt att hitta bostad. I Helsingfors går det att få en lägenhet på dagen och hyrorna är lägre än på den svenska andrahandsmarknaden. Antalet hyresbostäder ökar stadigt, och människor flyttar till Helsingfors, inte från. Det finska bostadsbidraget är också betydligt mer träffsäkert än den omfördelning som den svenska hyresregleringen skapar."
Det som gäller för Stockholm gäller i hög grad även andra svenska kommuner med bostadsbrist, som Gotland. Varken hyresmarknad eller hyressättning fungerar och värst är det för dem som inte kommer in på förstahandsmarknaden och tvingas leva på en dyr och osäker andrahandsmarknad.