Det är något konstigt med rapporteringen om villkoren för anställda inom välfärden. Det saknas kommentarer från en i dessa sammanhang avgörande part: facket.
I går blev det väldigt tydligt hur det kan vara viktigare att göra partipolitiska poänger och ställningstaganden än att faktiskt stå upp för medlemmars och anställdas villkor. Gotlands Folkblads ledare med rubriken: "Bara uppgivna medarbetare går till medierna" kritiserar berättar om anställda som talat ut i medierna det senaste året.
Vi har kunnat läsa om sjukhusanställda på både avdelningar och labb som vittnat om ohållbara villkor och att folk slutar.
I hemtjänst och äldreomsorg sliter anställda hund för att inte de gamla och behövande ska drabbas.
Rösterna från fackligt håll har varit färre. I debatten om äldreomsorgen har inte en enda facklig företrädare kommenterat det som vissa beskriver som katastrof och skandal. Ingen verkar heller anse det viktigt att fråga efter hur facket jobbar för sina medlemmar i dessa frågor.
I min värld är det inte medarbetarna själva som ensamma ska behöva fronta upplevda missförhållanden, de ska ha sina fackliga företrädare och skyddsombud vid sin sida. LO och Socialdemokraterna har tagit i hand för att få snygga bilder inför valet men det behövs inget lokalt maktskifte för att facket ska kunna föra sina medlemmars talan.
Självklart är det viktigt att höra hur det är direkt från dem som berörs men de fackliga leden borde stå vid deras sida. Kan man tycka.
ATT PRATA MED SD
Jag får meddelanden om att SD Gotland fortsätter sprida lögner om mig på sin Facebook-sida. Jag är tydligen blockad i sann demokratisk anda för jag kan inte se och därmed inte heller bemöta alla inlägg. Praktiskt.
Vad en enskild lokalpolitiker skriver om mig i sina privata sammanhang struntar jag i men att ett politiskt parti använder sina officiella kanaler att smutskasta enskilda journalister för att tysta kritik är inte ett problem för mig personligen, det borde däremot kanske intressera en och annan kollega i pågående valbevakning.
Notera gärna det Erik Fransson skrev häromdagen, han kritiserade SD på samma sätt som jag gjort, sök sedan runt efter kommentarer från SD om att han är en skam eller sjuk i huvudet. Ni lär inte hitta nåt. Det är bra att Erik Fransson noterat SD:s kampanj och jag är glad att han berättar om det offentligt.
Det återkommande lögnerna som sprids av SD är att jag sorterar åsikter på GT:s insändarsidor utifrån vad jag själv håller med om och inte. En lögn så fullständigt horribel eftersom alla kan se varje dag att så inte är fallet. Lögn nummer två är att jag skulle vara politiskt aktiv i Centerpartiet och använda min yrkesroll på GT för att bedriva nån sorts valkampanj...
En ledarskribents uppdrag är att skriva om politik. Där ingår SD. När SD inte får vara med är det mobbning, när SD får vara med är det mobbning. Frågor om deras sakpolitiska förslag bemöts med tystnad. När man citerar SD-företrädare är det "fula påhopp" och att "sprida hat". När de kallar mig sjuk i huvudet är det... rimlig kritik?
Det hade varit att strunta i om det var en liten förening utan makt och inflytande som agerar som femåringar, nu handlar det om landets tredje största parti och på Gotland ett parti med sex mandat i regionfullmäktige som söker väljarnas stöd för fler mandat och mer makt.
Det ska de få om det är det som gotlänningarna vill, men då ska man också veta vad det är man röstar på.