När jag växte upp hade familjen en Saab 95. Nej inte en Saab 9-5 utan en kombimodellen av Saab 96 vilken i sin tur var en vidareutveckling av Saab 93 (inte 9-3). Bilen var stor med den tidens mått och det kändes rätt lyxigt att åka omkring i den och se alla Folkvagnsbubblor och andra småbilar där folk satt och trängdes.
När Volvo 240 presenterades var den ett slagskepp bland de vanligaste bilarna på de svenska vägarna. Hur bred som helst och kombin 245 kunde svälja ett helt flyttlass, nästan. Men garage, vägar och parkeringsplatser fungerade även för Volvo 240 och dess ägare.
Men sen dess har någonting hänt. Nya bilar blir bara större och större och vägar och parkeringar hänger inte med i utvecklingen. Och här på Gotland börjar det bli trångt på både vägar, speciellt om man lämnar de stora länsvägarna, och parkeringsplatser.
Och när man granskar de nya bilarnas yttermått med exempelvis Volvo 240 så ser man skillnaden tydligt. En Volvo xc90 är över en skollinjal (30 cm) bredare än en Volvo 240. Tänker er då två xc90 som möts på våra vägar jämfört med två 240, det blir över 60 centimeter mindre utrymme att köra bilarna på. Eller för att öppna dörrarna på en parkeringsplats. Inte så konstigt att vi upplever vägarna mindre och parkeringsplatserna onödigt små.
De som vill köpa en mindre bil kommer inte i närheten av de gamla bilmodellerna som exempelvis 1970-talets Folkabubbla, Renault R5 eller en Fiat 500 från slutet av 1960-talet.
Utvecklingen mot större bilar märks mest på de modeller som ännu tillverkas, men i nyare versioner. Ta den klassiska hundkojan och jämför med dess efterföljare, eller varför inte klassiska VW Golf.
En ny Fiat 500 är 30 cm bredare än dess föregångare medan en VW Golf ”bara” blivit 20 cm bredare. Men utvecklingen är tydlig och frågan är hur länge den kan pågå utan att allt annat också måste byggas om.
2019 lanserade jag idén om en gotlandsbil, men som väntat blev det ingen succé. I stället har utrymmet på våra vägar krympt i takt med att den gotländska bilflottan byts ut. Och på somrarna när fastlänningarna kommer med sina bilar som är anpassade för vägar med E nr och fler filer än Fåröfärjan. Då blir det trångt särskilt på de mindre vägar som leder till sommarboendet eller besöksmål. Eller när det ska parkeras vid samma besöksmål och räddningstjänsten stoppas vid akuta utryckningar.
Här finns ett problem när vägarna inte hänger med i utvecklingen. Vi har sett följderna här på ön i form av sänkta hastigheter. Vilket i sin tur gör framförandet av dagens nya bilar än tuffare. De är ju inte bara bredare de har ju också betydligt starkare motorer och är gjorda för högre hastigheter än de 80 som gäller på de flesta Gotlandsvägarna av någotsånär storlek. Och det märks att de nya bilarna är svåra att hålla rätt hastighet med, i form av alla omkörningar man får vara med om som laglydig bilist i gammal bil.
Samhället förändras och det mesta hänger med, men när det gäller bilarnas utveckling går den helt ur takt med beskaffenheterna på den infrastruktur de ska fungera på. Det känns samtidigt rätt onödigt att lägga skattepengar på att bredda vägar bara för att trenden bland de som köper nya bilar inte är genomtänkt.
Det är kanske dags att begränsa den bredd ett privatfordon får ha på vägarna och ta dubbelt betalt för bilar som inte ryms i en parkeringsruta på ett sätt som gör att dörrarna kan öppnas. Annars kommer utvecklingen av bilarna köra ifrån utvecklingen av samhällets väginfrastruktur.