Nordkalk vill utvidga sitt kalkbrott i Klinthagen. Mot detta har myndigheter och miljöorganisationer flera invändningar. I denna kommenterar jag enbart de invändningar som rör hur en sådan brytning skulle påverka två fjärilsarter – apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Men första tanke när jag läste om dessa fjärilar var:
– Jag undrar om det är som med pungmesen.
Den är ovanlig i Sverige och åberopades som skäl att stoppa en solenergianläggning på Gotland. Men Gotland befinner sig i den yttersta periferin av pungmesens gigantiska utbredningsområde. Wikipedia beskriver:
”Pungmesen häckar i stora delar av Eurasien, endast sporadiskt i västra Europa medan den är talrikare i Öst- och Sydeuropa. Österut förekommer den i ett bälte som nästan sträcker sig så långt österut som västligaste Mongoliet.”
Sedan ställde jag mig en annan men liknande fråga:
– Jag undrar om det är som med nipsippan?
Nipsippan, som i Sverige kategoriseras "nära hotad", har använts som avgörande argument mot kalkbrytning. Men Sverige befinner sig utanför nipsippans väldiga egentliga utbredningsområde. Wikipedia igen:
"Nipsippan är egentligen en stäppväxt som finns i Europa, Sibirien och Nordamerika. Det huvudsakliga utbredningsområdet för underarten (ssp. Patens ) sträcker sig från östra Polen, Belarus och västra Ukraina österut genom de centrala delarna av Ryssland hela vägen till västra Sibirien. Separata, fragmenterade förekomster av den finns även i bland annat Sverige, Finland, Polen, Tyskland, Ungern och de baltiska länderna."
Så hur är det med apollofjärilen och den svartfläckiga blåvingen?
Apollofjärilen kategoriseras som "nära hotad" i Sverige men utbredningsområdet omfattar nästan hela Europa och större delen av Asien ända bort till och inkluderande Kina.
Med den svartfläckiga blåvingen förehåller det sig på samma sätt. Den ges samma status i Sverige, "nära hotad", men utbredningsområdet liknar i hög grad apollofjärilens.
Det kan ofta finnas goda skäl att oroa sig över habitatförlust för djur och växter och det är bra om man kan skapa nya habitet för arter som mister en del av sina befintliga till följd av mänsklig aktivitet. Men det innebär ju inte att det alltid är ett relevant hinder när en art är i någon mån hotad i ett snävt nationellt perspektiv. För övrigt så lär ju kärnkraft vara den energiform som tar minst arealer i anspråk och medför minst habitatförlust.