Jimmy Carr är en brittisk komiker av det skabrösare slaget, som gillar att utmana åhörarnas föreställningar om vad man får och inte får säga. Men vid ett tillfälle när jag såg honom på BBC så chockade han mig på ett helt annat sätt.
Jimmy Carrs föräldrar var immigranter från Irland. Hans mor föddes 1943. Hon berättade för sin son om ett tandläkarbesök som ung på Irland, när hon var typ 18. Tandläkaren konstaterade att hon visserligen hade fina tänder, men han hade ändå ett radikalt förslag som löd ungefär:
– Men förr eller senare kommer dina tänder att bli dåliga. Jag kan ge de ett erbjudande. Till ett förmånligt pris kan vi dra ut alla dina tänder nu och utrusta dig med nya fina löständer. Det kommer att bespara dig massor av pengar och besvär i längden.
Erbjudandet ter sig ju inte speciellt lockande för oss. Speciellt inte för oss som upplevt påfrestande utdragningar. Men tydligen var erbjudandet inte så ovanligt förr i tiden, bland annat på Irland, när tandhygienen och tandhälsan var dålig. Bättre att förekomma än att förekommas, liksom.
Men Jimmy Carrs mor fick åtminstone träffa en tandläkare. Är vi, eller åtminstone somliga av oss, på väg att glida tillbaka ner i ett ännu tidigare skede av tandvårdens utveckling? Nya gotlänningar och andra som inte redan har en dental tillhörighet till professionella har tydligen svårt att överhuvudtaget få tandvård. Marcus Jiderholt, marknadschef på Distriktstandvården, vittnar om hur gotlänningar vallfärdar till deras klinik i Nynäshamn.
Egentligen är situationen än värre än artikeln beskriver. Tandvården kan vara svårtillgänglig även för dem som är "inne i systemet". Trots köbildningen i dörren så är folktandvården så överbelastad av befintliga listade patienter att den tvingats ge upp ambitionerna om regelbundna kontroller med rimliga mellanrum av sina patienters tandhälsa. Det upptäcker gotlänningar som tycker det är länge sedan de kallades till en kontroll och hör av sig till folktandvården för att få reda på när det kan bli dags. Även för dem som har konstaterade tandproblem så kan väntetiden på att få hjälp vara lång.
Om Gotlands tandvård har de politiskt ansvariga skrivit:
"Rörligheten bland tandläkarna skapar en svårplanerad verksamhet med många vakanser och en obalans mellan tandläkare och assisterande personal. Vakanserna i organisationen är kostsamma eftersom tandvården är intäktsbaserad samtidigt som en stor del av totalkostnaden är fast. Generellt gäller att startsträckan för nyanställda är lång vilket innebär att produktiviteten är låg under de första åren."
Formulerade sig Region Gotland så? Nej. Det gjorde däremot Gotlands kommun. År 2002. I en rapport om behovet av en ny organisation för tandvården.
Problemen är inte nya. Men dagens problem tycks vara värre än när jag själv flyttade hit 2007.