De har väldigt olika syn på hur Medeltidsmarknaden har utvecklats. Försäljarnas kritik är skarp mot de avgiftsbelagda festivalbanden som begränsar antalet besökare och potentiella kunder. Även kritik mot exempelvis kostnaderna, ordningen och marknadens utbud kommer till uttryck.
Det känns så klart tungt om man börjar veckan kraftigt på minus på grund av de kostnader man redan har haft och sedan upplever att det evenemang man betalat sin plats för motar bort kunderna genom att avgiftsbelägga även dem.
Christopher Sandberg, vd för Medeltidsveckan, är dock inte alls defensiv och ursäktande i sina svar. Tvärtom hävdar han att villkoren förbättrats för marknadens försäljare:
– När vi har pratat med våra försäljare under de här åren har majoriteten uppgett att de har en ökad försäljning och upplevt att kontakten med besökaren blivit bättre.
Förhoppningsvis har Christopher Sandberg koll. Har han inte det så kommer vi att få facit på det. Försäljare som får dålig lönsamhet eller till och med går back kommer näppeligen tillbaka. Kommer det för få besökare som är beredda att betala för festivalbanden så blir det inga intäkter. Nöjda eller missnöjda så har alla friheten att "rösta med fötterna".
Om festivalbanden är en förutsättning för att Medeltidsveckan ska kunna finansieras och genomföras, så blir det ingen veckan utan dem. Och det är inte alls ovanligt med försäljning inom områden med begränsat eller avgiftsbelagt inträde, oavsett om vi talar om permanenta anläggningar eller tillfälliga evenemang. Idrottsarenor. Musikfestivaler. Flygplatser. Nöjesparker. Mässor. Och så vidare.
Medeltidsveckan har en fyra decennier lång historia och det vore oerhört tråkigt om det visar sig att den modell den valt att arbete efter på senare år visar sig alltför ambitiös och kostnadsdrivande jämfört med de intäkter man kan generera. Årets vecka har utmanats inte bara av ett mindre soligt väder än vi vant oss vid, utan också av höjda färjepriser och andra påtvingade och självvalda fördyringar. Nästa år blir ett nytt test.