Gotlands Bryggeri har under många år haft så stor kapacitetsbrist att man tvingats brygga många av sina produkter i något av Spendrupskoncernens bryggerier på fastlandet. Trots att man inte hymlat med detta faktum så har man, så vitt jag kan bedöma, kommit undan med det. Jag har åtminstone inte hört några klagomål. Men i längden kan det inte vara bra för ett varumärke med en stark regional identitet om produkten görs någon annanstans. Så det är nog på många sätt en lättnad när det nybyggda bryggeriet kan hämta hem produktionen av öl som under en alltför lång övergångsperiod bubblat sig till färdig brygd i typ Dalarna (Grängesberg).
Jag har skrivit mycket om Gotlands Bryggeri, men mest för åtta nio år sedan, under turerna då man ville bygga i hamnen där den gamla hamnterminalen ligger. Det har alltså tagit många år av krångel och ändrade planer innan det nya bryggeriet stod färdigt. År som måste ha varit väldigt frustrerande, speciellt när bryggeriet såg sig tvunget att ge upp de stolta planerna i hamnen.
Men Spendrupskoncernen är ju sprungen ur ett företag som lyckades överleva de bedrövliga åren då den statliga bryggerijätten Pripps, osalig i åminnelse, försökte ta över hela näringen i Sverige och förvärva eller förinta sina konkurrenter. Pripps, som i dag reducerats till ett varumärke som Carlsberg använder för en del av sina produkter på den svenska marknaden. Spendrups lyckades å andra sidan ta sig igenom de magra åren för att sedan växa till dagens ansenliga proportioner. Så kan det gå.
Genom att vara trogna sin vision och samtidigt visa anpassningsbarhet och uthållighet när det inte går som man vill så demonstrerar Gotlands Bryggeri och dess ägare Spendrups värdet av familjeföretag och entreprenörskap. Det vittnar det nya bryggeriet nära klintkanten i kvarteret Cypressen om.
Jag har noterat att det åter har börjat glunkas om att det går åt enorma mängder vatten för att brygga öl. Hur ska det då gå med Gotlands vattenförsörjning om det nya bryggeriet ska kunna brygga två miljoner liter öl om året?
Det bygger huvudsakligen på ett missförstånd. En övertolkning av underliga beräkningar där man försöker räkna in ALLT vatten inklusive det som fallit på grödorna som ölet bryggs av. Då kan man nå siffror som anger ett tresiffrigt antal liter vatten för en liter öl.
Uppgifterna varierar något, men det handlar vanligtvis om någonstans mellan 2,5 och 4 liter vatten, för att ett bryggeri ska producera en liter öl. Det kan låta mycket om Gotlands Bryggeri skulle behöva ända upp till 8 miljoner liter vatten under ett år. Eller annorlunda uttryckt, 8 000 kubikmeter.
Men på Region Gotlands hemsida kan man läsa att "Regionens vattenverk levererar cirka 3 900 000 m3/år".
Gotlands Bryggeris vattenbehov är inte så stora i sammanhanget. Det handlar om en promille eller på sin höjd två promille av det vatten som Region Gotlands vattenverk levererar. Enligt Vattenfall använder en familj med två vuxna och två barn cirka 150 till 200 kubikmeter vatten per år. Gotlands bryggeri behöver i så fall – som mest – inte mer vatten än 40 till 50 sådana hushåll. Vi är verkligen illa ute om Gotland inte kan husera en privat arbetsgivare med så måttliga behov och som, när det värnar om sitt eget varumärke, bidrar även till Gotlands.