Jag har tidigare varit kritisk till politikers sätt att hantera eventuella jävsituationer. Det jag vid de tillfällena uppmärksammade var politiker som deltog i beslut där de på ett eller annat sätt hade andra kopplingar. Antingen via sin anställning eller sitt engagemang i någon styrelse.
Den direkta kopplingen kände jag var lite för nära i de fallen och de då aktuella politikernas lojalitet kunde ifrågasättas. Inte för att jag tror att de försökte nyttja sin politiska makt för egen vinning, utan för att det kunde ifrågasättas. Den sitsen ska man inte sätta sig i när man är verksam i en förtroendebransch.
Ett annat sätt att sätta sig i en dålig sits som politiker är att misstänkas för att ha tagit emot en muta. Vi har genom åren kunnat läsa i nationell press om personer i olika offentliga maktposition som fått både det ena och det andra i en omfattning som få av oss vanliga arbetare kunnat drömma om. De har varit frågan om dyra presenter, resor eller vräkiga middagar. Inte sällan i kombination och vid flera tillfällen.
Jag har däremot svårt att tro att gotländska politiker eller tjänstepersoner är föremål för så pass stort intresse från företag eller organisationer att de erbjuds gratisresor till lyxhotell, svindyra middagar där alkoholen flödar eller dyra presenter. Men det kan så klart förekomma att de erbjuds något i sammanhang där de får tänka till både en och två gånger. Men var går den gränsen?
I går kunde vi på Helagotland.se läsa om en bjudlunch med information som tydligen gått över gränsen. I artikeln kan vi läsa hur Institutet Mot Mutor (IMM) hissar ”röd flagg”.
Minst sex personer, fyra gotländska politiker och två tjänstepersoner med anknytning till Region Gotland, deltog på bjudlunchen som arrangerades av intressenter som regionen snart skulle ta ett avgörande beslut för.
Bjudlunchen som nu flaggats röd av IMM som en misstänkt muta innehöll en wrap, tunnbröd fyllt med någon röra, och vatten. Visserligen kan vi i artikeln läsa att det enligt regionen är ”nolltolerans mot korruption och mutor som gäller, och där ingår otillbörliga förmåner, som pengar, mat eller resor”. Men var går gränsen för mat. Om en wrap ses som muta hur ser man då på en kopp kaffe i en paus. Och om kaffet serveras med tillbehör som exempelvis kakor, eller frukt ser det plötsligt ännu värre ut. Då kan jag ärligt erkänna att jag tagit emot mutor av Region Gotland vid varje regionfullmäktige jag varit fysiskt närvarande på.
Det är viktigt att våra politiker och tjänstepersoner inte låter sig mutas. Men det är lika viktigt att personer i regionens tjänst kan tacka ja till möten med gotlänningar, föreningar och företag utan att de måste ta med egen kaffetermos i rädsla att ses som korrupta. Eller att gotlänningarna, föreningarna eller företagarna inte vågar bjuda till de samtal som är så viktiga. Något Meit Fohlin beskriver i sin krönika.
Visst ska politiker undvika mutor, men en wrap lär knappas göra en politiker korrumperad.