REPLIK
Gotland är en fantastisk plats. Och speciell, precis som Eva Bofride konstaterar i sin ledartext 28 mars. Bofride reagerar där på hur teknikförvaltningens chef Patric Ramberg svarar på frågor från journalist om varför han inte är mantalsskriven på Gotland.
Ramberg resonerar om att Gotlands ö-läge kanske bidrar till en annan förväntan på att höga befattningshavare ska vara boende och skrivna på ön. I kommuner på fastlandet där rörligheten är större bor och arbetar många i både privat och offentlig tjänst i olika kommuner. Där blir frågan om mantalsskrivningen naturligt mer av en icke-fråga.
Det är ett rimligt och sakligt resonemang som Ramberg för. Bofride väljer dock att känna sig moraliskt upprörd över Rambergs svar och gör en ganska anmärkningsvärd vantolkning: ”Vi gotlänningar är helt enkelt lite för dumma i huvet för att förstå hur det fungerar i arbetslivet.”
Bofride anser alltså att befattningshavare på viss nivå i offentlig tjänst är moraliskt skyldiga att bosätta sig och skriva sig på Gotland. Man kan fråga sig var den gränsen går.
Gäller detta exempelvis hela sjukvårdsledningen? Gäller det alla förvaltningschefer och avdelningschefer inom Region Gotland? Bör Region Gotland anställa en mindre meriterad kandidat som är beredd att skriva sig på ön framför en som är mer meriterad men som inte avser bosätta sig på ön permanent?
Det finns mycket som är positivt i en rörligare arbetsmarknad efter pandemin. Vinnarna är kanske framför allt de kommuner och regioner som långsiktigt kan erbjuda den mest attraktiva boendemiljön. Som Gotland, exempelvis.
Möjligheterna har, som Bofride skriver, också ökat för många gotlänningar att söka jobb på fastlandet där del av arbetstiden kan hanteras på distans från hemorten på Gotland. Det gäller naturligtvis även kvalificerade offentliga tjänster i andra kommuner.
Det är en märklig och otidsenlig tanke att någon ska behöva vara skriven på den ort där den ska utföra ett arbete, om än ett samhällsviktigt och kvalificerat sådant. Och det är ju inte irrelevant vad lokala opinionsbildare signalerar.
Om jag hade varit bosatt på fastlandet och sökte en kvalificerad offentlig tjänst på Gotland, utan möjlighet i första steget att flytta permanent till ön, skulle jag nog ändå tänka mig för både en och två gånger om jag råkat läsa Bofrides ledare.