REPLIK
När jag som verksam kritiker och forskare flyttade till Gotland med min familj för fem år sedan var det för närheten till naturen, men också kulturen. Rikt och varierat, främjande av det gotländska men samtidigt öppet och inbjudande, har jag som inflyttad uppfattat det gotländska kulturlivet.
Särskilt vad gäller de initiativ från regionen som rör litteraturutveckling och förmedling, som lokala bokmässor och en kommande kurs i kulturkritik. Det vill säga: hur man kan tänka, reflektera och skriva om konst och litteratur. Kulturkritiken ger oss verktyg att diskutera och bearbeta våra kulturupplevelser.
Men enligt Eva Bofride (22 aug) är det tveksamt att använda 30 000 kronor för att erbjuda kulturintresserade gotlänningar denna möjlighet. I en populistisk ledartext väljer hon ut just denna kurs, där för övrigt gotlänningen Erik Lindman Mata, en Sveriges mest intressanta samtida författare och kritiker, är en av kursledarna, för att göra en populistisk poäng om S&M-styrets budgetsamarbete.
Vilka läs- och litteraturfrämjande insatser som förtjänar regionalt stöd, om det så är litteraturkritik, deckarfestival eller stipendier till enskilda kulturskapare, kan man tycka olika om. Men jag hoppas att vi är fler som finner argumentet om att verksamhet som inte bär sina egna kostnader ska kapas – oavsett om det handlar om omätbara värden för kaffepengar – provocerande billigt.
I Dagens Nyheter (23 augusti) fick vi en skräckbild från Norrköpings kommun där M, KD och L styr i ”borgerlig samverkan” med SD. Där har kulturverksamheterna nyligen inordnats i ett nytt Tillväxtkontor. Kulturkritikern (!) Stefan Jonsson skriver ”argument biter inte på denna politiska ledning. Den saknar kunskaper och intresse för att förstå vad som sker i ett konserthus, en konsthall eller ett bibliotek”.
Eva Bofride kanske inte saknar dessa kunskaper, men med den här typen av ledartexter skriver hon in sig i ett kulturfientligt sammanhang.
Malin Nauwerck, forskare och kritiker
SVAR DIREKT
Jag har ingen annan åsikt än Malin Nauwerck gällande vikten av ett rikt kulturliv som innefattar kulturkritik. Inte heller tycker jag att kultur som inte bär sig ekonomiskt ska "kapas".
Läser man min ledare i sin helhet, utan att plocka ut exemplet som på intet sätt var huvudsaken i mitt resonemang, så framgår det. Att Nauwerck inte håller med mig är en annan sak och naturligtvis helt i sin ordning.