REPLIK
GotlĂ€nningens ledare den 23 oktober med rubriken âFörbud mot bottentrĂ„lning Ă€r den enda rimliga vĂ€genâ förtjĂ€nar kommentarer. Oftast, om Ă€n inte alltid, Ă€r ledarskribenten Ă„tminstone nĂ„got sĂ„ nĂ€r pĂ„lĂ€st vad gĂ€ller fakta â vilket Ă€r en förutsĂ€ttning för trovĂ€rdig argumentation. SĂ„ Ă€r inte fallet i den aktuella ledaren av Elin Larsson.
Medan man kan diskutera hur allvarlig situationen för Ăstersjön Ă€r, liksom vilka som Ă€r de största hoten, Ă€r det dock okunnigt att hĂ€vda att de stora vĂ€stkustrĂ„larnas bottentrĂ„lning Ă€r den största faran inte bara för fiskbestĂ„nden men Ă€ven för bottnarna, det smĂ„skaliga kustfisket och livskraftiga lokalsamhĂ€llen i skĂ€rgĂ„rden.
Anledningen Àr mycket enkel: De stora vÀstkusttrÄlarna fiskar pelagiskt, det vill sÀga med trÄlar som dras i det fria vattnet och inte rör bottnen över 50-60 meters djup eller mer. DÀremot fiskar ett flertal av de smÄskaliga trÄlarna med bottentrÄl.
Att samtidigt krÀva förbud mot bottentrÄlning och argumentera för att gynna det smÄskaliga kustfisket, bland annat fisket som ger löjrom och fiske till konsumtion och surströmming, blir dÄ orimligt. Dessutom innebÀr ett förbud mot trÄlning ett försörjningsproblem till sÄvÀl konsument som industri dÄ nÀtfisket inte förmÄr landa större mÀngder, frÀmst pÄ grund av att det finns fÄ (nÀt-)fiskare kvar.
BottentrĂ„lfiske sker pĂ„ fĂ„ avgrĂ€nsade omrĂ„den. Dessa omrĂ„den fiskas Ă„terkommande av tvĂ„ anledningar: 1) Det fĂ„ngas fisk dĂ€r och 2) Redskapen fastnar inte i stenar och klippor och gĂ„r sönder. Att ge en bild av att alla Ăstersjöns bottnar förstörs av bottentrĂ„lning Ă€r okunnigt och oseriöst.
LikasĂ„ att bottentrĂ„lning i Ăstersjön ger âstora bifĂ„ngster av fisk eller skaldjur av fel sort eller storlek som dör i onödanâ. Förutom ett litet smĂ„skaligt kustnĂ€ra fiske efter rĂ€ka i södra Ăstersjön finns inga med bottentrĂ„l fiskbara arter skaldjur i egentliga Ăstersjön. PĂ„stĂ„endena Ă€r sĂ„ledes felaktiga.
Det förtjĂ€nar Ă€ven att pĂ„pekas att huvuddelen av den sill som lĂ€ggs in fiskas pelagiskt i Nordsjön och Atlanten. Strömmingen i Ăstersjön Ă€r mindre lĂ€mpad till inlĂ€ggning. DĂ€remot Ă€r den, till skillnad frĂ„n den fetare sillen, vĂ€l lĂ€mpad till surströmming eller som stekt.
Vad gÀller fisket i Bottniska viken (Bottenhavet och Bottenviken) bör vidare pÄpekas att av den tillÄtna kvoten strömming har Sverige cirka 20 procent och Finland cirka 80 procent. Vid kontakt med Finland uppges att det finns/fanns strömming av passande kvalitet för surströmmingsinlÀggning att köpa dÀrifrÄn.
Att Sveriges kustnÀra och smÄskaliga fiske mÄste vÀrnas Àr helt riktigt. Ett sÀtt Àr att Àta lokalt producerad fisk. Att krÀva förbud mot bottentrÄl Àr okunnigt.