REPLIK
I en ledare den 7 mars skriver Eva Bofride att det finns en skepsis hos många kring Heidelberg materials ansökan om utökad brytning på Gotland. Hon skriver också att de som är bäst lämpade ska granska ansökan ur alla perspektiv. Att det finns en sund skepsis hos många måste ju betraktas som sunt då vi även i skolan lär ut att betrakta omvärlden med sund skepsis.
I Sliteområdet finns det många brunnar som historiskt blivit av med vattnet och markområden dränerats vilket ju inte är konstigt om stora områden av kalkberg nu är bortforslade och brända. En brunnsägare är i dag ganska försvarslös om vattnet sinar i brunnen, det krävs mycket för att få rätt när det gäller vattnet under markytan, lite lättare om vattnet dränerats ovan jord.
Att vi är många medborgare som känner oss ytterst tveksamma till ett tillstånd på ytterligare 30 år av kalkstensbrytning med de stora ingrepp de innebär och att det kommer inverka på tillrinningen av vatten till Tingstäde träsk och grundvattenbrunnar är inte underligt, det är sunt.
Heidelbergs Materials driver en reklamkampanj kring att göra koldioxidfri cement vilket ju kan låta bra men om man granskar bara lite grand så innebär detta gigantiska elbehov.
Dels till bränningen av cement men också till komprimeringen av gasen koldioxid till flytande form för transport med fartyg till havet utanför Bergen i Norge för att trycka ner gasen i berggrunden där.
I Värtan i Stockholm har man liknande tankar kring koldioxidinfångning i värmeverket där. Då konstaterar man att av den producerade effekten på 110 MW kommer 74 MW går åt till själva komprimeringen och kylning av koldioxiden, helt enorma effektbehov således.
I Slite är utsläppen förmodligen enormt mycket större vilket kommer kräva mycket mer fossilfri energi för att göra detta. Inte underligt att man blir skeptisk. Misstanken dyker upp om att detta är en reklamkampanj för att göra företaget rumsrent men i verkligheten är detta inte realiserbart, ingen har råd att köpa cementen.
Var skeptisk och bilda dig själv en uppfattning, det är sunt och ska uppmuntras.
SVAR DIREKT
Björn Carlssons replik ger mig tillfälle att förklara att min ledare inte handlade om åsikter eller att man inte ska vara skeptisk mot inlagor från olika parter i tillståndsprocesser.
Givetvis får, och ska, man det. Man får givetvis också vara skeptisk till mitt påstående att våra domstolar är de bäst lämpade att sortera bort alla åsikter och se strikt till fakta och hur olika tillstånd lever upp till lagen, eller inte gör det. Jag konstaterade i min ledare att många inte litar på detta men att det inte råder någon oenighet kring vad som är viktigast eller vilka värden som behöver skyddas.
Självklart kan jag skaffa mig en åsikt personligen, men den åsikten väger väldigt lätt gentemot profession och expertis.
Eva Bofride