Sandras och Timmys stall såg enkelt ut från utsidan. Men inuti var det i toppskick.
Nu när stallet är borta är det inte mycket som syns av verksamheten vid Hägdarve i Akebäck. Men Sandra Stuxberg säger att det är skönt att ruinen är riven som hela tiden påminde henne om eldsvådan som slukade hela ladan.
Tack och lov klarade sig alla 30 hästar oskadda, men stallet hon och maken Timmy Hellgren investerat all sin kraft i kommer aldrig bli sig likt.
– Det är så tråkigt. Vi kommer aldrig få tillbaka det stallet. Det var fem meter i takhöjd och det kändes som att hästarna trivdes väldigt bra här. Utvändigt såg det ut som en gammal stenbyggnad, men vi ville ju ha det så och inte i trä eller plåt. Och vi skulle putsa det i sommar. Men inuti var det i toppskick och företaget hade precis börjat rulla ordentligt. Nu är vi tillbaka på ruta ett, säger Sandra Stuxberg och fortsätter:
– Vi jobbar med stallplatser och rehab för travhästar, inkörning och avel. Det är det vi har lagt ner hela vår själ i. Det är tredje året vi bor här och Timmy började bygga stallet när vi väntade Jesper. Då flyttade vi ut allt och sålde huset vi hade i stan.
De brända och sotiga ruinerna i Akebäck. Inget gick att rädda.
Timmy Hellgren fyller i:
– Vi tar emot skadade hästar som är här under konvalescensen. Bland annat från fastlandet. Så vi har haft ett gåband som de kan gå på och annan utrustning för rehabträning. Bara bandet kostade en halv miljon och var en viktig del för att få tillbaka hästarna till tävlingsbanan. Men allt brann upp, säger han.
Sandras och Tommys stall slukades i lågorna. Men nu har de i alla fall fått upp ett par uteboxar.
Jesper är två och ett halvt år nu och är ännu för liten för att förstå vidden av det som hänt. Men banklånet som skulle gå till att renovera det stora huset de tre planerat att flytta in i lär gå till att bygga upp stallet. Så för hans del kommer det egna rummet sannolikt få vänta ett tag till.
För även om stallet var försäkrat kommer ersättningen antagligen inte räcka till att bygga upp det som en gång var.
– Visst, man får en summa av försäkringsbolaget när det kommer dit. Men arbetskostnaderna drar iväg och kanske blir det bara en pytteersättning. Vi får ju inte nyvärde på det som förstördes. Och då kanske verksamheten blir mycket mindre än det var tänkt. Man känner att man har ont i magen och det var ju inte meningen att pengarna vi lånat för att ordna huset ska gå till här, säger Sandra Stuxberg.
Än så länge vet inte paret vad de kommer att få i ersättning av försäkringsbolaget. Men de vägrar ge upp drömmen.
Hur känns det nu när ni börjat få lite distans till det hela?
– Det är så mycket minnen, jag har hållit på med det här sedan jag var sju år gammal. Man kommer hela tiden att tänka på nya grejer som brann upp. Timmys förlovningsring till exempel. Den hade han lämnat för att han skulle köra häst. Det är bara saker, men var verkligen hela vårt liv. Den här flygeln är ju allt vi har. Det som vi hade med oss från Timmys hus i Follingbo och mitt hus i stan, allt fanns i förvaret därute. Just nu känns det jättejobbigt, och jag har inte kört häst på en månad.
Hej hallå! Allt är inte bara mörker i Akebäck.
Företaget är dock fortfarande på rull även om man inte kan träna hästarna på det sätt som Sandra Stuxberg och Timmy Hellgren vill. Men hur tungt det än känns är framtiden utstakad. På något sätt ska verksamheten byggas upp igen.
– Det är lite upp- och nergångar. Vissa dagar känns det bra och andra kan man inte sova om nätterna, säger Timmy Hellgren.
Arbetet för att hålla drömmen vid liv har bara börjat.
– Folk skickar sina hästar hit för att de ska må bra. Och vi har i alla fall byggt uteboxar nu, säger Sandra Stuxberg.