Cinema cicerons första film beskriver hur det går till när man går på visit hos en gute. Ing-Marie Tellström besöker här Anita Widén.
Det började 2016. Ing-Marie Tellström var engagerad vid Bottarve museigård som Hoburgs hembygdsförening driver. I föreningens medlemsblad skrev hon små kåserier och betraktelser i spalten "Prat klokt me gutar". Just det här året hade hon skrivit en text om hur det går till när man går på visit hos en gute.
– Det är inte så jädra enkelt som man kan tro. Jag tänkte att det här är ju nyttig information som fler än bara 300 själar i hembygdsföreningen borde upplysas om. Texten var ganska filmisk så vi gjorde en film, minns Carin Tellström, Ing-Maries dotter.
Resten är historia. Filmen gjorde braksuccé på nätet och i dag är hela familjen, Per och Ing-Marie Tellström, dottern Carin med maken Nicolas och deras tvillingar August och Freja, involverade i filmmakeriet. Tilläggas kan att många vänner och bekanta också flitigt deltar som skådisar och idésprutor.
– Man kan säga att vi står på tre ben. Humor, tradition och dramer, säger Carin.
Det är alltså inte bara de oftast roliga, kortare filmerna som kan ses på nätet som filmfamiljen står bakom, utan man har även producerat lite längre dramafilmer som hittills har byggt på texter av den gotländska författaren Anna Kajsa Hallgard. Den senaste filmen; "Sammetskostymen" ligger inte ute på nätet men visas på bygdegårdar och hembygdsgårdar mot beställning.
I slutet av förra året fick också delar av familjen; Inga-Marie, Per och Nicolas, den briljanta idén att man skulle göra en lokal julkalender. Carin som på tidigare jobb faktiskt producerat julkalendrar sa direkt nej till projektet för hon visste hur mycket jobb det skulle innebära. Men inget kunde hindra entusiasterna som påbörjade arbetet i november.
– De tio första luckorna gick riktigt bra för de hade vi tänkt på i en månad, sen började det ju ta slut på idéer. Vi låg kanske fyra dagar före i arbetet och mot slutet kanske bara två dagar, minns Nicolas, vars roll var att klippa och redigera avsnitten.
Cinema ciceron
Ni hade alltså inte 24 avsnitt klara den första december?
– Nej, mot slutet var det riktigt tufft, skrattar både Per och Nicolas.
Till saken hör att Nicolas inledningsvis var mellan jobb och hade gott om tid att ägna sig åt julkalenderproduktionen, men mitt i allt fick han ett nytt arbete.
– Jag fick prata med min chef och säga att; alltså jag kan inte jobba så mycket nu för jag har en julkalender att sköta. Det tyckte han ändå var ett giltigt skäl, skrattar Nicolas.
De lyckades till slut få ihop de 24 luckorna och succén var given.
– Folk tycker det var kul och många här i bygden blev involverade och fick vara med som skådespelare. Ingen sa nej utan de ställde upp hur bra som helst, berättar Per
– Det blev som en by-angelägenhet, väldigt upplyftande, fyller Nicolas i.
– Vågar ni utlova att det blir en ny kalender i år?, frågar Carin.
– Det är klart att det måste bli, svarar både Per och Nicolas.
Mycket av det som sker och framförs i familjens filmer är faktiskt självupplevt. Som till exempel innehållet i en av kalenderns scener. I avsnittet sitter Pers gode vän Danne Svensson i köket och dricker kaffe när Per knackar på. Replikskiftet som följer har faktiskt inträffat:
Dan: Ska du ha kaffi?
Per: Ne du, ja har drikke.
Dan: Me di?
En annan film med mycket självupplevt i spelades in förra sommaren. I filmen "Hur du retar upp en gute" ligger Carin och kompisen Mona Melin Dubrehed på stranden och diskuterar folk och beteenden.
– Jag har det minnet från när jag var liten att folk kör och tänker att de ska hitta en fin gotländsk strand. Så kör de genom en massa grindar och vad gömmer sig bakom en grind? Det tänker de inte på. Så hittar de den där stranden och när de har badat färdigt och går till bilen så står kor och gnider sig mot bilen och då blir de förbannade. Man bara: men vad trodde du?, säger Carin.
Filmen blev omåttligt populär och har idag 105 000 visningar och nästan 2 000 delningar på Facebook.
– Man kan väl säga att det finns kulturkrockar om somrarna på alla turistorter. Det är dem vi tar upp. De blir väldigt roligt när man drar det till sin spets, säger Carin.
– Visst driver vi med fastlänningar, men vi driver ju med oss själva också, understryker Per.
– Jo, vi skjuter åt alla håll, säger Carin och fortsätter:
– Ta till exempel filmen "Dei årdnar si", den är ju en hård grillning av guten. Jag tror att alla som träffat en gute och bett om hjälp med någonting har råkat ut för det här.
– Jo, det var som när vi skulle gifta oss och vi hade fem personer vars aktiviteter var beroende av varandra och den första sa: Det ordnar sig, och jag bara, men vad ska jag säga till de andra? När ordnar det sig? Ge mig en tid, en dag, när det ordnar sig, men det gick inte. Jag kommer ju från bilindustrin där planering och klockslag är viktigt. Jag höll på att bryta ihop, skrattar Nicolas.
Annars vad får ni för gehör och kommentarer?
– Det mesta är väldigt snällt och det är mycket pepp, säger Carin.
– Fast det kan vara en del sura kommentarer också och då handlar det främst om det språkliga, säger Per.
Manus och texter i filmerna framförs på gotländska kryddat med en hel del gutamål.
– Jo, medger Carin, det kan bli en del diskussioner om ord, men det tycker jag är kul. Jag tror förstås inte att Cinema cicerons filmer kommer att göra så att gutamålet vaknar till liv igen, det ska till ett underverk för det. Men vi kan visa att gutamålet fortfarande existerar och bygga lite stolthet över att vi, liksom många andra i andra landsändar i Sverige, har ett unikt språk.
– Tack vare en sådan här grej tror jag också att folk kan bli mer toleranta mot dialekter och ser särdragen som en tillgång. Det är skitkul med dialekter, säger Nicolas som själv pratar en skön skånska.
Bra ord på gutamål är också något man gärna lanserar i sina filmer. Kloka och användbara ord som "nättres", "jåkke" och "bölghanklar" förklaras i olika filmer.
– I en kommande film ska vi reda ut skillnaden på "drikke" och "drikku" så det blir någon ordning på det någon gång, lovar Carin.
Familjens idéer till nya filmer är outsinliga. Det finns massor av manus som inte hunnit filmas. Idéerna och filmarbetet sker i ett nära samarbete inom familjen.
Carin Tellström skriver ner alla sina filmidéer i mobilen. Här finns hur många uppslag som helst.
Hade ni trott att det skulle bli ett så långvarigt projekt när ni gjorde den första filmen?
– Nej, jag hade inte trott att vi skulle göra så mycket och jag hade inte trott att det skulle vara så här roligt. Nu kan ingen av oss sluta, svarar Carin.