Stranden och havsbotten är full av den förlista båtens bråte.
Det var i början av augusti som katamaranen gick på grund på Bungeör. Och eftersom varken regionen, Kustbevakningen, Sjöfartsverket eller länsstyrelsen säger sig kunna göra något har den blivit kvar.
– Det kan väl handla om ett och ett halvt ton eller något sådant där. Blandad skit helt enkelt. Det värsta är all plast. Trädetaljerna som spant kan man elda upp på plats, men plasten kan man ju inte bränna där och den ligger det fullt av på sjöbotten också, säger Mikael Hamstedt.
Han berättar vidare:
– Det ligger madrasser, kläder och segel och allt möjligt där med. Det ser lindrigt talat ut som en soptipp.
Trots försök med myndigheter är det ingen lösning i sikte.
– Vi har kontaktat regionen och försökt att få lämna in åtminstone plasten gratis på återvinningsstationen. Men det får vi inte utan då ska hembygdsföreningen betala för det. Och det har vi inga ekonomiska förutsättningar för, säger Mikael Hamstedt.
Det låter ju vansinnigt?
– Ja, det är det. Man tog vara på oljan i motorerna och dieseloljan och sådant. Det var Kustbevakningen snabb på att ta hand om.
Så nu har den legat den där den legat i flera månader och blivit hårt utsatt för vädrets makter.
– Jag var med lite vid sista bärgningsförsöket med räddningsbåten från Fårösund. Men ägaren var rädd att den skulle sjunka och vägrade. Och som privatpersoner kan vi inte göra något åt saken. Då är det ju vrakplundring, säger Mikael Hamstedt.
Katamaranens ena skrov har brutits av och flutit iväg.
Han blir förbannad över hela situationen.
– Ja, det kan man lugnt säga att man blir. Det borde finnas något sätt att få ägaren att betala för bärgningen eller att regionen eller länsstyrelsen tar ansvar för det. Man kan ju inte bara lämna ut det till markägaren. Men så är det nu.
Vad är det märkligaste i det här?
– Framförallt att man lägger ner hur mycket pengar som helst för att ta vara på mikroplaster men låter en båt på 3-4 ton bara ligga och slås sönder i småbitar. Ekvationen går inte ihop.