Susanna Ehrström berättar om den fasansfulla upptäckten i hagen.
Hur berättar man för barnen att någon medvetet har dödat familjens häst? Att anledningen till att ridponnyn, som ett av barnen fått i julklapp, ligger död i hagen är att någon bragt henne om livet?
Det är frågor som ingen förälder vill behöva ta i eller ens drömma om, men också frågor som under onsdagen blev smärtsamt verkliga för Susanna Ehrström, 41.
Tidigt på onsdagskvällen fann hon tillsammans med barnen familjens senaste medlem, ridponnyn Cornelia, livlös i hagen.
– Vi kom ut för att ge hästarna mat och då låg hon där död, berättar Susanna.
Hon väljer att berätta öppet om händelsen för att undvika spekulationer och rykten, och för att kunna bearbeta sorgen i fred tillsammans med familjen.
– Rätt snabbt förstod jag att det inte var en naturlig död. Jag ringde polisen ganska omgående som kom ut och började arbeta.
För barnen, 11 respektive 14 och 17 år, var det från början inte lika uppenbart vad som inträffat. Susanna Ehrström tvingades berätta, förklara, och trösta.
– Hur förklarar man det här för ett barn? Det är så ofattbart, man kan nästan inte förstå grymheten i att aktivt ha ihjäl ett djur. För barnen är det såklart jätteomtumlande. Vi har sovit tillsammans inatt. De har mycket frågor och funderingar och vi alla försöker hitta något form av svar på varför någon gör såhär.
Hästen var en julklapp till dottern. Familjen hade den på prov för att sedan ta över ägandeskapet på sikt. Sedan tidigare har de två hästar i hagen vid huset i Lummelunda, men de har nu fått flytta.
– Just nu känns det inte som att vi vill ha några djur hemma, säger Susanna som pratat med grannar och uppmanat andra i omgivningen att hålla koll på sina djur.
Polisen har spärrat av hagen och arbetar sedan i onsdags kväll med förundersökningen. De har i skrivande stund ännu ingen misstänkt gärningsman. Familjens hus ligger alldeles intill vägen och det finns gott om grannar och bilar som passerar. Dessutom var det eftermiddag, en tid då många är ute och rör sig på väg hem från jobbet eller ut på ärenden.
– Det borde vara någon som har koll på området och kännedom om var man kan röra sig, tror Susanna, som trots att det finns få saker att gå på hyllar polisens engagemang och arbete.
– Polisen har varit helt fantastiska och omhändertagande. De ska ha en stor eloge för allt stöd de gett. Lagarbetet har varit jättebra och informationen också, och vi har haft bevakning här hela natten.
Hon misstänker inte att någon haft personliga avsikter mot henne eller familjen, men i rädslan och sorgen bubblar alla tankar upp i huvudet samtidigt. Omkring ett dygn har passerat sedan den fasansfulla upptäckten i hagen och bland gråt och grubblerier utkristalliserar sig de två enklaste av frågor: Vem? Varför?
– Men vi har ingen aning, vi är helt oförstående. Just nu så tänker man allting, man analyserar och analyserar, men vi kommer troligtvis inte att få några svar, för det finns inte mycket att gå på.
Familjen stålsätter sig för en framtid i ovisshet, men målet är att återgå till det normala så snart det går.
– Vi kommer att försöka leva så vanligt som möjligt. Det är en ondska bakom det här som man inte kan förstå, men den ondskan och rädslan den sprider får inte ta över en.