Du har läst och hört om dem flera gånger. De afghanska ungdomarna som vuxit upp i Iran. De som flytt över Medelhavet för att söka trygghet i ett främmande land. De som fått sina åldrar uppskrivna och som hotas att utvisas till ett land de aldrig bott i – Afghanistan. De klumpas lätt ihop till en enda massa. Men det är de inte, de är enskilda individer med olika personligheter och bakgrunder. Det som knyter dem samman är önskan att få leva i Sverige.
En av dem är 17-årige Mohammad Nouri. Eller 18-årige Mohammad, om Migrationsverket får bestämma. Precis som så många andra kom han till Gotland den där kalla hösten år 2015. Och som så många andra har han fått avslag på sin asylansökan.
– Jag försöker skratta, men det är svårt. Det känns som att jag bär en mask, säger han.
Som asylsökande i Sverige lägger du din framtid i det offentliga biträdets händer. Det gjorde Mohammad Nouri. Den 11 juli mottog advokat Per Larsson informationen att Mohammad hade fått sitt andra avslag på sin asylansökan. Informationen nådde dock Mohammad först den 8 augusti – sju dagar efter det sista datumet för överklagan. Under den tiden hade Per Larsson skickat in en överklagan utan att prata med Mohammad. Han mejlade dock fel adress, till Migrationsverket istället för till Migrationsdomstolen, och överklagan fick därför genast avslag.
– Det är väldigt upprörande. Det är slarv, rent slarv, säger Irene Duckert, som haft Mohammad som elev och hyresgäst.
Den 30 juli, två dagar innan sista datumet för överklagan, mejlade Migrationsverket advokat Per Larsson, som då befann sig på semester, och frågade efter Mohammads ärendenummer. Där och då kunde de ha upptäckt misstaget som gjorde att överklagan hade gått till fel instans. Men det dröjde till den 8 augusti innan Per Larsson svarade på mejlet. Och då var det för sent.
– Nu finns det bara ett utvisningsbesked som vunnit laga kraft, säger Irene Duckert och fortsätter:
– Per Larsson har underlåtit att svara på Migrationsverkets mejl, han har underlåtit att ens titta på mejlet. Han har begått det ena felet efter det andra.
Mohammad sätter nu sitt hopp till att kammarrätten godkänner advokatens ansökan om "återställande av försutten tid", som skulle kunna ge dem en ny överklagandetid. I ansökan skriver Per Larsson bland annat:
"Undertecknad har av misstag skrivit in mailadressen till Migrationsverket istället för Migrationsdomstolen."
Han kommenterar även mejlkorrespondensen med Migrationsverket:
"Undertecknad som befann sig på semester svarade på mailet och återkom med begärt ärendenummer den 8 augusti."
Det här är inte första gången en advokats slarv släcker hoppet om uppehållstillstånd för en asylsökande. Förra året skrev Gotlands Allehanda om Ali Rezaei som förlorade sin chans att få stanna i Sverige när hans advokat struntade i att överklaga, vilket resulterade i en prick hos diciplinnämnden. För sin granskning nominerades reporter Eva Klint Langland till guldspaden.
Det är nu tre år sedan Mohammad lämnade livet som papperslös i Iran. Ett land där han helt saknade rättigheter. Där fick han inte gå i statlig skola och hans familj fick inte äga något, inte ens ett sim-kort. Att ta körkort kunde de glömma.
– Jag trodde att Sverige stod för mänskliga rättigheter. Men myndigheterna respekterar inte oss här heller. Det är precis som i Iran, vi är inte värda någonting. Det är rasism.
Under sina tre år i Sverige har Mohammad både hunnit lära sig det svenska språket samt skrivit en bok på svenska. I dag läser han första året på teknikprogrammet och drömmer om att få jobba i datorbutik.
– Det är verkligen kul att gå i skolan, men jag ser ingen framtid, säger han.
På frågan hur han mår svarar Mohammad snabbt:
– Katastrof.