Efter undersökningar av öns kvarnar 2013 försågs Endre kvarn med högsta riskklass. På länsstyrelsens rangordnade lista över förorenade områden, där Södervägs brädgård är nummer ett, återfinns kvarnen på plats elva.
Vid kvarnen, byggd 1873, betades säd med Panogen under ett 40-tal år med start i slutet av 1930-talet. Cirka tio ton betningsmedel användes, innehållande cirka 140 kilo metylkvicksilver.
2021 och 2022 tog konsultföretaget WSP ett hundratal jordprover, lika många prov på byggnadsmaterial och ett tiotal vattenprover. Även inomhusluften i kvarnen undersöktes. Under arbetet rensades en brunn på åtta ton skrot.
Nu har resultaten redovisats för länsstyrelsen. Enligt WSP finns det inte några oacceptabla risker för människors hälsa eller för miljön med undantag för ett mindre område i anslutning till kvarnens östra sida och området runt den före detta brunnen.
Vid betning av säd dammar det. Luften har letts ut via ett utblås på kvarnens östra sida, där jorden förorenats. Men med enkla medel kan föroreningen åtgärdas. WSP rekommenderar att tolv kubikmeter jord tas bort från ett 60 kvadratmeter stort område. Halten zink är så hög att jorden klassas som farligt avfall.
Kring brunnen behöver 18–30 kubikmeter jord tas bort från ett 60– 100 kvadratmeter stor område. Jorden klassas inte som farligt avfall.
Panogen var färgat, och har rödfärgat väggar och golv på flera håll i kvarnen. Halten kvicksilver är förhöjd i de tre nedre av kvarnens sex våningar. Halten ligger dock långt under Arbetsmiljöverkets hygieniska gränsvärde och även under Naturvårdsverkets referenskoncentration i luft. Luften bedöms därför inte utgöra någon hälsorisk, och WSP bedömer att kvarnen kan användas för olika verksamheter.
WSP har även bedömt risken för grundvattnet. Närmaste ytvatten är en bäck cirka 800 meter nordväst om kvarnen. Bäcken, som mynnar i Gothemsån, bedöms inte påverkas av föroreningarna.
Vad händer nu?
– Vi ska samråda med Region Gotland, som är tillsynsmyndighet, om riskvärderingen bör ändras och vilka åtgärder för sanering som krävs, säger Cornelis Rödén som är miljöhandläggare vid länsstyrelsen.
Det är statens ansvar att området blir sanerat. För de åtgärderna kan länsstyrelsen söka pengar från Naturvårdsverket.
– Vi kan dock inte stå som huvudman för en sanering. Det frågan får vi också ta upp med Region Gotland, säger Cornelia Rödén.