Jesper Legfelt ångrar inte att han arrenderat ut sin gård. Att starta på nytt igen tror han inte är möjligt, inte med de kostnader lantbrukeriet innebär.
2011 tog Jesper Legfelt, 43, över Nygårds i Fole efter pappa Kjell Johansson. Han hade i sin tur drivet den sedan 1986 då farfar lämnade över verksamheten.
Att bli lantbrukare var det självklara valet på Jesper och något annat fanns aldrig i sikte.
– Det är det livet jag ville ha, driva en egen verksamhet.
I tio år levde han sin dröm innan han var tvungen att ta det drastiska beslutet att arrendera ut de 78 hektaren mark. Ekonomibyggnaderna hyrs ut till lantbrukare och husvagnsägare, spannmålsanläggningen har tagits över av företaget Svenska foder.
– Jag har legat mot knivseggen hela tiden. Jag har varit så nedkörd i skorna, sade han i ett reportage i GT sedan han just gjort sin första dag som anställd på Ryftes grönsaker, vilket ligger ett morotskast från Nygårds.
För precis så var det. 2017 dränktes hans odlingar av kraftigt regn, sommaren därpå kom torkan. Efter ett dåligt skördeår även 2021 hade han tappat lusten.
Nu, men ett knappt år distans säger han så här:
– Min högsta önskan hade varit att driva gården vidare och det är tråkigt att det behövde bli som det blev, men som jag ser det var det rätt beslut.
Jesper Legfelt, inte längre lantbrukare.
”Vad jag än gör kostar det pengar” säger han också. Och sedan dess, i februari, har läget blivit än värre med bland annat rusande räntor, bränsle- och elpriser.
Dessutom har värdet på mat devalverats, i tuffa tider minskar generellt viljan att köpa närodlat och ekologiskt. Maten ska vara billig, något som producenterna så klart märker på in-kontot.
– Det är en jättetråkig utveckling, yngre människor får inget incitament att starta nytt. Man måste ha en god grund innan man blir bonde i dag.
Det är stora pengar i omlopp för alla som driver lantbruk i dagens läge.
Att allting bara blir större och större skapar också svårigheter, snart finns det bara någon enstaka gård i varje socken då mindre verksamheter inte lönar sig.
Hans mål är att försöka behålla gården men tankar på att sälja har funnits. Och finns. De åren har det snurrat i skallen, som han uttrycker det.
– Men jag tror inte det är möjligt att starta om på nytt. Jag fick nog tio år som lantbrukare, jag vet inte ens om jag kan kalla mig bonde längre, säger han.
Sedan februari arbetar Jesper Legfelt alltså som maskinförare på Ryftes. Det innebär fältarbete under säsong och verkstadsfix och skogsarbete under vinterhalvåret.