När skatten är betald återstår i snitt 21 492 kronor netto i plånboken. Det är lägst i landet, sett till 2020 års siffror, för gotlänningar i arbetsför ålder mellan 20 och 64 år.
– Jag hade säkert tjänat 10 000 kronor mer om jag flyttade till Stockholm – men jag trivs här, säger Jimmie Häglund.
Att de är två vuxna i hushållet gör ekonomin bättre.
– Det finns de som har det sämre. Hade jag varit själv hade det nog varit svårt, säger han och menar att han ändå med gotländska mått är nöjd med sin lön.
Linnea Jacobsson bor själv med sin katt, som sjukpensionär efter att tidigare ha jobbat i ett låglöneyrke som städare. Nu tvingas hon dessutom klara sig på hälften mot tidigare.
– Jag har 10 000 till 12 000 att leva på efter skatt. Man känner sig alltid orolig. Det viktigaste är hyran och jag är alltid osäker om pengarna ska räcka, säger hon.
Kompisen Monica Nilsson jobbar i samma yrke.
– Jag klarar mig, och är dessutom sambo och då är det lättare, säger hon.
Ö-läget straffar oss gotlänningar, menar hon.
– Det finns ingen konkurrens. Det finns bara två större städfirmor på ön, säger Monica Nilsson och menar att det påverkar lönesättningen negativt.
Hon får medhåll av Linda Hertzman Söderstrand som jobbar som sjukgymnast.
– På fastlandet kan man byta arbetsgivare lättare, eller pendla till andra kommuner. Konkurrensen är det svåra här, man kan inte välja och vraka och sätta en arbetsgivare mot en annan.
Snålmånaden januari är för många den tuffaste på hela året, särskilt i år med en hög inflation.
– Lönen räcker, men man får tänka igenom och ska man resa någonstans måste man räkna på det. Allt har stigit i pris, både resor och mat, säger Linda Hertzman Söderstrand.
Statistiken med höga boendekostnader och lägst löner är ohållbar på sikt, menar hon.
– De är klart att vi måste få upp lönerna! Kvinnodominerade yrken som inom omsorgen har svårast att få upp sina löner.
Låga löner gör det också svårare för gotlänningar än andra att pensionsspara.
– Så länge man är två som bor i ett hus som nästan är betalt går det, säger Ingela Andersson.
För två år sedan lämnade hon jobbet som städledare hos regionen. Från att ha haft drygt 20 000 kronor kvar i månaden är den statliga pensionen nu bara 9 100 kronor. Hon uppmanar den som kan att sätta av någon hundralapp i månaden.
– Så länge ungarna var små jobbade jag halvtid, det ger ingen pension.