Eva Ahlin (C) menar att det är bekymmersamt att regionen dras med så många ålderstigna detaljplaner.
Byggbolaget Arribas vd Dan Kolmodin kritiserar skarpt att järnvägen, som på Gotland lades ner på 60-talet, fortfarande kan ha så stort inflytande att byggherrar får nej när de söker bygglov hos Region Gotland. Detta för att nybygget enligt detaljplanen kan drabbas av det "buller" som kan förväntas komma från järnvägen.
Från Region Gotlands sida säger miljö- och byggnämndens ordförande Eva Ahlin (C) att föråldrade detaljplaner är ett bekymmer.
– De äldre detaljplanerna prickade mark, alltså markerade mark som inte får bebyggas, runt järnvägarnas område, och den gäller fortfarande juridiskt. Så det är ett bekymmer. Man borde göra om de äldre detaljplanerna, men det har inte kommit så högt i prioriteringarna ännu eftersom det är otroligt arbetsintensiva insatser som ska till.
Är det något regionen vill göra?
– Ja, och inte bara utifrån järnvägarna utan också för att många av de äldre detaljplanerna dominerar i våra tätorter. Just nu prioriterar vi bostäder oavsett om det är en ny detaljplan eller en som ska göras om.
Vid bygglovsenheten måste tjänstemännen alltid tolka detaljplanen utifrån vad den säger, medan politikerna i byggnämnden är något friare att göra en annan bedömning.
– Vi kan göra en bedömning som inte blir helt juridiskt hållbar, även om utgångspunkten är att vi ska följa detaljplanen. Detaljplaner är framtagna på ett demokratiskt och förankrat sätt, så för det mesta vill vi inte gå emot dem. Vi kan tillåta byggen ändå, men dessvärre håller det sällan om ärendet överklagas eftersom den prickade marken alltid ska tas hänsyn till.
Att ändra en detaljplan är ett kostsamt arbete som tar flera år med alla steg processen innebär.
Järnvägen i Burgsvik, här på ett fotografi från 1950-talet. Det var i Burgsvik som Arriba fick nej till att bygga med hänvisning till närheten till järnvägen.
Ärendet där Arriba vill bygga är en plats i Burgsvik där bolaget fick avslag för att det ansågs ligga för nära järnvägen som en gång gått genom orten. Ett annat ärende där järnväg ställt till det i bygglovsbedömningen är enligt Eva Ahlin den biltvätt som en aktör ville starta i Hemse för ett par år sedan.
– Där har jag för mig att den prickade marken var ett av problemen. Där fanns också grannar som var negativa till en biltvätt. Ett annat ärende i Hemse var Heart of Sweden som ville göra en utbyggnad, som låg på prickad mark på grund av järnvägen. Men där var grannarna positiva till utbyggnaden och därför gick vi i nämnden emot detaljplanen och sa ja till bygglov.
Gällande Dan Kolmodins kritik om att regionen ligger efter svarar Eva Ahlin:
– Vi har satsat extra resurser på detaljplaner och arbetar dessutom sen länge med så kallade byggherredrivna planer, där byggherren själv driver större eller mindre del av arbetet med att ta fram en plan. Hur stor del avgörs av bland annat läget och tillgång till kompetens. Erfarna markingenjörer är ett bristyrke, och det märker säkert även Danne Kolmodin. Utan markingenjörer i ett detaljplaneprojekt tar det stopp, det blir en flaskhals i processerna.
Det är regionen som har planmonopolet och fattar besluten, men när det handlar om initiativet att ändra eller upprätta en detaljplan så kan det komma från både byggherrar, Region Gotland och andra, understryker Eva Ahlin.
– Vad gäller att göra planer där byggherrarna vill bygga, om man vill bygga på mark så ansöker man om planbesked. Ser vi i miljö- och byggnämnden att det är möjligt att göra en detaljplan där, och vi tycker det är en bra idé, så får man planbesked.