År 2003 fick GT följa med Liliann Gahm på dialysen (stora bilden). Nu för tiden händer det att hon får sina behandlingar inställda i sista sekund på grund av personalbristen.
Över hälften av Sveriges dialysmottagningar larmar om personalbrist och Gotland är inte förskonat. Tidigare i år anmäldes situationen på njurenheten i Visby till Arbetsmiljöverket och IVO eftersom det är för få sjuksköterskor, hög arbetsbelastning och hotad patientsäkerhet.
Liliann Gahm, 66, i Hemse är van vid att få besked om att behandlingen är inställd bara timmarna innan den skulle ha varit.
– Det har hänt vid flera tillfällen. Om man ska åka in under eftermiddagen så ringer de på förmiddagen och säger att de har dåligt med personal. Så då får man stanna hemma, säger hon.
De flesta som behöver dialys för sin överlevnad får det vid någon av landets 70 dialysmottagningar. Normalt sker det 3–4 gånger per vecka under 4–5 timmar per gång. Drygt 4 000 personer i Sverige är beroende av regelbunden dialys.
Njurenheten på Visby lasarett drivs av B. Braun Avitum AB och enligt Liliann Gahm har de liksom många övriga dialysmottagningar ont om personal som kan utföra behandlingarna.
– Det är viktigt att få dialys. Men eftersom de vet att jag har ganska bra koll ringer de ganska ofta just mig och ber mig att inte komma. Så då känner jag mig lite utnyttjad. Och så kan de ju inte göra med vem som helst för då blir det bekymmer, säger Lilian Gahm.
Drygt 4 000 personer i Sverige är beroende av regelbunden dialys.
Enligt Håkan Hedman, förbundsordförande i Njurförbundet beror personalbristen på att arbetsvillkoren lett till massuppsägningar.
– Dialys är lika viktigt som intensivvård, säger han.
En stor del av dem som behöver dialys lider dessutom av andra sjukdomar samtidigt.
– Många är ju jäkligt sjuka med mycket annat också. Själv har jag inga större sjukdomar, jag har bara inga njurar. Men det betyder att jag inte får dricka en massa vätska. Jag dricker i princip inte något alls. Eftersom jag har noll urinproduktion försvinner det ingenting ur kroppen, bara det som dunstar, säger Liliann Gahm och fortsätter:
– Jag får dialys på måndagar, onsdagar och fredagar. Problemet är att de nästan alltid ringer på fredagar. Då måste jag gå utan från måndag till onsdag och det gillar jag inte. Det blir för många dagar utan dialys, säger Liliann Gahm.
Vad är det värsta?
– Man blir ju såklart orolig. Jag tar ett pulver som heter Lokelma för att reglera kaliumet hemma. Men man vet ju inte om man tar tillräckligt eller för mycket. Hjärtat kan stanna av både för högt och för lågt kalium.