Tommy Nyström, 50, och Tom Leveau, 48, växte upp tillsammans och höll kontakten även i vuxen ålder. Båda bestämde sig för att bli ordningsvakter.
Men för att komma in på utbildningen var de tvungna att göra antagningstestet: att dra en 77 kilo tung docka 15 meter och springa två kilometer på under tolv minuter.
Tommy Nyströms hjärta stannade på löpbandet i början av mars. Hans liv gick inte att rädda. Tom Leveau gick på barndomskamratens begravning veckan innan han själv skulle göra testet.
Den 13 april var det dags att kliva upp på bandet för Tom Leveau. Han berättar att det svartnade och högg i bröstet. Smärtan var olidlig och Tom Leveau kollapsade på golvet i gymmet på polisstationen.
Men för Tom Leveau gick det bättre än för kamraten och han förlorade aldrig medvetandet. Han fördes till Karolinska sjukhuset i Stockholm med helikopter och överlevde tack vare en polis och snabb vård.
Nu har den mödosamma resan tillbaka pågått i åtta månader. Men livet har förändrats i grunden.
– Jag kan inte jobba som entrévärd längre. Man har fått vänja sig vid att ta dag för dag och jag måste tänka mig för vad jag än gör.
Han fortsätter:
– Läkarna säger att jag hade en akut och kraftig hjärtinfarkt. De säger att det ser bättre ut nu och jag äter mycket medicin som hjälper. Och jag gjorde ultraljud för någon vecka sedan och då såg de att hjärtat blivit starkare, säger Tom Leveau.
Att han men inte Tommy Nyström överlevde funderar han mycket på fortfarande.
– Jag är jätteledsen för en vän har gått bort och vet inte hur jag ska tänka. Samtidigt får man dåligt samvete och tänker att varför klarade jag mig men inte han? Det finns där hela tiden.
Tom Leveau är kvar på Gotlands Vaktbolag där han jobbade innan infarkten men kan inte längre stå i dörren. Så nu är det andra arbetsuppgifter som gäller.
– Jag är säljare och utvecklar arbetet med säkerhetslarm och övervakningskameror och såna saker. Men jag får stöd så att jag kan gå ifrån när jag ska när jag ska träffa läkare och liknande.
Hur mår du idag?
– Efter omständigheterna mår jag ganska bra och det går sakta men säkert framåt. Men jag är ju inte helt kry och det lär dröja länge innan jag blir det. Jag har helt enkelt inte samma ork som jag hade innan. Fast jag är ju väldigt glad att jag lever, säger Tom Leveau.