I dagarna rapporterade vi om ett okrypterat usb-minne som hamnat på villovägar vid en gotländsk förskola. ”Vi har letat överallt men inte hittat det”, kan man läsa i den anmälan som skickades in till Integritetsskyddsmyndigheten nyligen.
Stickan innehåller uppgifter om tolv barn, bland annat från utvecklingssamtal. I första versionen av rapporten bedömdes incidenten vara ”mycket allvarlig”. Men då informationen inte är sekretessbelagd och det inte framgår personnummer eller vilken förskola det handlar om tonades allvaret snart ned.
Men var höll det hus då, usb-minnet som inte ville låta sig hittas? När Helagotlands första artikel skrevs väntade den frågan ännu på ett svar, men några dagar senare hör regionens förskolechef Lena Gustavsson av sig.
– Usb-minnet är tillbaka, det låg i en väska hos personalen i ett fack där det kilat in sig och ”gömt sig”. Förmodligen har det kommit ned i väskan genom att väskan stod under bordet där usb-minnet låg, säger hon.
Hur känns det?
– Vi visste ju från början att det inte fanns några graverande uppgifter där, men det är inte roligt när något kommer bort. Men jag tänker så här: När saker händer lär man sig alltid något av det. I det här fallet ser vi att vi har en organisation med medarbetare som tar ansvar, larmar och är helt transparenta när något går fel. Det gör mig stolt och glad.
Efter händelsen har regionen beslutat att alla usb-minnen ska krypteras och skickat ut instruktioner till skolorna.