Utan Facebookgrupper, kyrkan och att kunna handla kläder för tio kronor plagget på loppisar hade Lena aldrig klarat vardagen.
En femtedel av landets hushåll lever med små eller inga marginaler alls. Allra tuffast är det för singelhushåll med barn, något som Helagotland tidigare rapporterat om.
På Gotland ökar de obetalda skulderna till Kronofogden till ny rekordnivå. Första halvåret 2023 delade 1 319 gotlänningar på en nota på nästan 50 miljoner kronor – en ökning på 14 miljoner på bara ett år.
– Man skäms för att man har hamnat i den här situationen. Men jag kan inte rå för att jag har blivit sjukskriven, säger Lena, 40 år, och berättar att nästan vem som helst kan hamna i en ekonomisk utförsbacke liknande den hon befinner sig i.
Hon hade ordnad ekonomi, utbildning till undersköterska, och inga skulder, när hon för några år sedan träffade pappan till sitt barn.
– Jag gick från en jättebra ekonomi till 250 000 kronor i skulder, säger hon och berättar att hon då litade på sin före detta man som sa att han snart skulle få en ordnad ekonomi.
De två flyttade ihop och tog lån i hennes namn, för att köpa möbler och det gemensamma bohaget, och fick ett barn.
– Jag hade ett Ikea-kort i mitt namn, men han lyckades använda det och handlade för 10 000 på bara en dag, och lyckades också ta ut pengar på det efter att vi hade separerat.
Sonens bästa kommer i första hand, Lena berättar hur hon låter bli att äta lunch när han är på förskola, för att ha råd att köpa nya höst- och vinterkläder.
Lena, som egentligen heter något annat, vill berätta om sin ekonomiska utsatthet på Gotland, men vill vara anonym. Dels för att hon skäms över sin ekonomiska situation, men också för att hon har skyddad folkbokföring och lever under hot från sin före detta man.
– Vi som lever gömda blir ofta också glömda. Vi lever betydligt mer ekonomiskt utsatta än andra i samhället, säger hon och berättar att en vanlig vårdnadstvist kan sluta med 100 000 kronor i advokatkostnader:
– Många separerar och tänker inte på hur mycket ekonomin försämras. Samhället är byggt för att man ska ha två inkomster.
Långtidssjukskrivna Lena, 40, kämpar för att få vardagen att gå ihop trots ständig brist på pengar.
Vid en vanlig bodelning delar paret ofta på möblerna. På grund av risken att bli spårad med en gömd GPS flyttade Lena med sjukpenning och sin son till en helt tom hyreslägenhet.
– Hyrorna på Gotland är jättehöga, och lönerna bland de lägsta i landet, säger hon och berättar att de som hon, som är långtidssjukskrivna, har det allra tuffast.
Lena berättar att hon får ut mellan 11 000 och 12 000 kronor i månaden. Av det går 7 000 till hyra. Resten ska räcka till el, internet, mat och kläder till både henne och hennes son. Det gör det inte.
– Jag har lägsta sjukpenning och jag känner mig skuldbelagd att be om det jag behöver. Men all stolthet får man lägga åt sidan.
Sedan Lenas föräldrar tog ett lån, och tog över en del av hennes skulder, är hon i dag nästan skuldfri till banker och fordringsägare.
– Jag äter inte lunch och jag avstår mat för att ha råd att köpa höst- och vinterkläder till min son. Jag hoppas att han inte ska växa två storlekar som han gjorde i fjol, säger hon och berättar hur hon och hennes ensamstående tjejkompisar med barn i liknande situation tipsar varandra.
Utförsäljningar, extrapriser i mataffären och loppisar gör skillnad.
– Min son älskar grönsaker, men jag har dåligt samvete för jag måste köpa mycket fryst istället för färska grönsaker – och bunkra.
Handla gör hon helst utan sonen, för att han ska slippa se allt som finns i affären.
– Utan Röda Korset, kyrkan på Gotland och Facebookgruppen Familj till familj hade jag inte klarat mig. De betyder så otroligt mycket för mig, säger Lena medan rösten brister och hon börjar gråta.
Lena håller hårt i de få tusenlappar hon får över i sjukersättning. Handla gör hon helst utan sin son, för att han ska slippa se allt i affären.
Framtiden är osäker, men hoppet om en drägligare livssituation gör att Lena orkar fortsätta kämpa – för sig själv och för sonen som så småningom ska börja skolan. Hon hoppas kunna må så bra att hon kan börja jobba, åtminstone deltid.
Ensamstående kvinnor med jobb inom lågt betalda vårdyrken, menar hon, är en stor och utsatt grupp på ön. Det bygger också ett framtida problem för alla på Gotland.
– Det måste byggas fler hyreslägenheter med lägre hyror. Jag är undersköterska och lönerna måste också bli högre, annars kommer vi bara att ha massa äldre kvar på Gotland som ingen tar hand om.
Julen är för många en familjehögtid. För ensamstående Lena också en stressfaktor, där hon vill ge till sitt barn men saknar pengar att köpa såväl presenter som mat för.
Trots att sommaren precis går mot sitt slut har stressen över julen redan börjat. Via stödgrupper på Facebook har Lena fått tag i en del julsaker i god tid.
– Jag behöver inte så mycket, ingen lyx i livet, så länge jag klarar mig och min son. Min största ekonomiska dröm är att jag ska kunna börja pensionsspara igen. Det fick jag avsluta för att kunna betala vårdnadstvisten, säger hon.