Det var den 1 maj i år som Samariten ambulans tog över efter Falck. Både Region Gotland och Samariten själva verkar än så länge nöjda med bytet.
– Vi är mycket nöjda och tycker att de har skött övertagandet på ett bra sätt, säger hälso- och sjukvårdsdirektör Marie Loob.
När regionen inför upphandlingen av ambulansverksamheten ville göra sig av med ambulanssjukvårdarna och istället kräva minst sjuksköterskeutbildning i besättningen, hittade Samariten ambulans en gyllene mellanväg. På egen bekostnad har de dragit igång ett projekt som även finns i andra delar av landet, nämligen sjuktransportbil.
– Man valde ju att ta bort våra ambulanssjukvårdare som jobbat här i 30 år. Vi kunde inte tillåta att släppa dem som har så lång erfarenhet, så vi drog igång det här projektet på Gotland. Det är ett mellanting mellan taxi och ambulans för patienter som inte behöver ambulans – men inte heller kan sitta i en vanlig taxi. Det kostar inte regionen ett öre utan bekostas helt av Samariten, säger verksamhetschefen Cecilia Gustafsson.
Både i förra och nuvarande avtal finns krav på insatstid med vite som följd om tiderna inte klaras. Skillnaden i det nya avtalet är att Samariten själva får välja dimensionering. Än så länge har det gått bra.
– Det är en viss skillnad mot förut där vi nu kan välja ytterligare placeringar och fler bilar, vilket ger oss fler möjligheter att påverka insatstiderna. Tidigare var enda sättet att köra snabbare, vilket man helst bör undvika. Dessutom vinner man bara sekunder på det. I det nya avtalet har man lagt över ansvaret om dimensionering på oss, och hittills har vi klarat målen, säger hon.
Insatstiden mäts i procent, och kravet innebär att Samariten ska nå 80 procent av de så kallade prio ett-larmen inom 20 minuter, och 95 procent inom 30 minuter. Samtidigt är insatstiderna på Gotland, eller responstiderna som de också kan kallas, bland de längsta i Sverige, och har så varit under ganska många år.
– Det är inget vi jobbar mot, utan vi jobbar mot avtalet. För att korta insatstiderna får regionen komma med andra krav. Samtidigt finns det många felkällor som påverkar insatstiderna. Till exempel mångsökare som bor långt borta och som ringer ofta och när det egentligen inte är någon fara, säger Cecilia Gustafsson.
Yvonne Skovshoved är hälso- och sjukvårdsförvaltningens beställarchef. Hon är medveten om att Gotland ligger långt bak i statistiken, men menar att det är en bedömning de gjort utifrån de ekonomiska resurser de har att tillgå.
– Vi har tittat flera gånger på – men även diskuterat inför det här avtalet vilka målnivåer vi ska sätta för insatstiderna. Nu har Samariten lite högre frihetsgrad att styra sina resurser, och vi följer hur det arbetssättet kan påverka insatstiderna. Men med det sagt så tror jag inte det är möjligt att korta tiderna särskilt mycket utan att det kostar pengar. Det skulle krävas fler ambulanser och att de stationeras i ytterområdena. Och det är i så fall en fråga för politiken, säger hon.
Vad gäller Samaritens projekt med sjuktransportbil väntar hon på återrapportering för att kunna säga något om effekterna. Men vad hon hittills har hört så är det positivt.
– Men jag förväntar mig att de inte kommer vilja driva det på egen bekostnad hur länge som helst, säger hon.