Anders Flanking utsågs i maj 2019 till landshövding för Gotland. Efter drygt fem år på uppdraget finns det en hel del att se tillbaka på.
– När jag fick den blev jag verkligt glad för att det var just Gotland. Det är inget som jag bara säger nu, för att det låter bra. Jag kände flera gotlänningar sedan tidigare och hade hört mycket gott. Det var något som bekräftades mycket snabbt, säger han.
Nu, säger Anders Flanking, kan han beskriva Gotland som mer än en vacker plats med fin natur och många soltimmar.
– Det är något alldeles speciellt. Jag tror att det delvis beror på att Gotland är ett förhållandevis litet län där det inte bor så många människor. Det gör att man hinner träffa fler och se mer.
Som de gånger han gett sig ut på vägarna på motorcykel tillsammans med sin fru. De mer spontana mötena med folk – som från sitt håll visat uppskattning för att landshövdingen stannat till för att hälsa och "slänga käft" en stund, berättar han.
– Jag tycker att det är lätt att få kontakt med människor här. Det finns en del som säger att det kan vara kärvt i början, jag har inte känt så. Och när man kommer en gotlänning in på djupet så är det varmt och rejält. Det är fint.
Att han trots detta bestämt sig för att lämna ön, inte bara sitt arbete, beror på flera anledningar. Men stora sådana, betonar han. En av dem är att frun har ett nytt jobb på gång. Anders Flanking berättar att det också, under den gångna våren, blivit påtagligt hur lite de faktiskt träffar sina barn.
– De är utspridda över en stor del av landet, vi har barn från Hälsingland ner till Malmö. Vi har försökt att åka runt när vi varit på fastlandet, men vill finnas närmare och det blir en annan sak när man inte har ett hav emellan sig och barnen.
På senare år har det även kommit barnbarn till världen.
– Ett bor i Skövde dit vi flyttar. Det har känts lite som att de här viktiga åren i början springer ifrån en, när man inte är den som finns tillhands, för att hämta på förskolan eller avlasta föräldrarna en kväll, säger han.
Snart blir det möjligt för Anders Flanking som lämnar över nyckeln till landshövdingens residens i Visby den sista september.
De dryga tre månaderna som han har kvar kommer att bli intensiva. I det pressmeddelande som skickades ut från länsstyrelsen på onsdagen, meddelar Anders Flanking att han ska "jobba in i kaklet".
En av huvudfrågorna internt på länsstyrelsen, har varit arbetsmiljön och de många brister som det kom larm om redan förra våren. På hösten samma år beslutade Anders Flanking att göra en fördjupad medarbetarundersökning.
– Jag är nöjd med att jag gjorde arbetsmiljöundersökningen. Efter den har vi jobbat med åtgärder för att få en förändring.
Men hur känns det att lämna, mitt i det arbetet?
– Arbetsmiljön är något man måste jobba med ständigt. Men jag kommer verkligen inte att släppa det här under de sista 3,5 månaderna, det blir ett intensivt arbete. Samtidigt känner jag mig trygg med att detta kommer att jobbas vidare med efter att jag slutat.
Ska du sluta jobba sen, helt och hållet?
– Jag tänker att jag vill engagera mig på olika sätt, kanske mer utifrån en rådgivarfunktion. Men det är något som jag får tänka mer över först när jag har slutat.
Samtidigt som han vid det här laget är van vid att ständigt finnas tillgänglig, så får man intrycket av att det ska bli skönt att få trappa ned, vid 67 års ålder.
– I det här jobbet är man igång, även om man sover så är man tillgänglig hela tiden. Många tror att landshövdingar bara klipper band, men det är en stor myt, kan jag säga. Det här representativa vi gör är bara en liten del av arbetet.
På tal om det. För även om de senaste fem årens arbete rört sig inom stora och viktiga områden, som uppbyggnaden av ett gotländskt totalförsvar, eller den knepiga vindkraftsfrågan med flera inblandade intressen, så är det just den representativa delen av arbetet som väckt det kanske största intresset bland gotlänningarna.
Du blev landshövdingen som la ner den årliga sommarfesten – en tradition som fått en hel del kritik genom åren...
– Ja, det kanske är något man kommer att kommas ihåg för, fikat. Det har märkts när vi är ute, vi stöter på en hel del som faktiskt tar upp det som något positivt. Jag är glad för att vi valde att öppna upp för fler så vi får träffa många. Jag tycker att man ska använda residenset till just en mötesplats, det är något jag gärna skickar med till nästa landshövding.