Gotlands fredscenter jobbar för fullt under kriget

Benjamin Ulbricht är nyligen hemkommen efter att ha besökt Ålands fredsinstitut. Där deltog han i Kastelholmssamtalen som årligen hålls i anslutning till Ålands demilitariseringsdag den 30 mars. Årets möte, planerat sedan länge, kom till stor del att handla om invasionen av Ukraina.

– Samtalen var berikande. Det är en utmaning att försöka se den konflikten i flera lager samtidigt, säger Benjamin Ulbricht som är präst och som driver Gotlands fredscenter.

Hemma på Sudret har Benjamin Ulbricht de senaste månaderna lett "Difference, konsten att göra skillnad". En studiecirkel som lånat sina tankar från den anglikanske ärkebiskopen Justin Welby. Han lär ut tre vanor som kan göra det lättare att hantera konflikter, såväl i vardagen som i stormaktspolitiken. I runda bordssamtalen på Åland kunde de tre vanorna prövas i en brännande aktuell storkonflikt.

– Ett anfallskrig med stort mänskligt lidande kan inte försvaras. Nu ska allt fokus läggas på hjälp och att få till ett vapenstillestånd. Men tids nog kanske vi behöver ställa oss även självkritiska frågor, säger Benjamin.

Benjamin Ulbricht har anammat den anglikanske ärkebiskopen Justin Welbys idéer om tre goda vanor som hjälper människor att lösa konflikter.

Foto: Per Leino

En av de goda vanorna är nyfikenhet, en vilja att lyssna på motpartens åsikter. Här zoomar samtalet ut från det aktuella kriget, och Benjamin Ulbricht ser längre tillbaka i tiden. I början av 2000-talet ville Ryssland närma sig väst och bildade tillsammans med Nato ett råd för att hantera gemensamma säkerhetsfrågor.

– Men samarbetet skedde, enligt ryska företrädare, inte på lika villkor. Vid säkerhetskonferensen i München 2007 höll Putin ett tal som markerade att man inte kände sig lyssnad på. Därefter ökade spänningarna markant, säger Benjamin Ulbricht.

I en insändare som GA publicerade 18 januari i år sammanfattar Benjamin Ulbricht: "FOI har beskrivit viljan "att bli erkänd" som en huvudmålsättning för rysk säkerhetspolitik det senaste decenniet. Kan man här kanske ana något djupare och mänskligare än bara aggression?"

När Benjamin Ulbricht ska beskriva utvecklingen efter 2007 associerar han till ett citat ur romanen ”Doktor Glas”:

– Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad…

Ett invasionskrig med mänskligt lidande kan aldrig försvaras. Men när känslorna svallar behöver goda vanor som hjälper till att lösa konflikter lyftas fram. Bilden är från demonstration i Visby i början av mars.

Foto: Arkivbild: Henrik Radhe

En annan av de vanor som Benjamin Ulbricht lyfter fram är närvaro. Att inte försöka fly undan konflikter, utan vara redo att ta samtalen.

– Ett exempel är när ryske utrikesministern Lavrov skulle tala under en extrainsatt session i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Alla andra delegater vände honom ryggen och lämnade salen. Man behöver titta varandra i ögonen, även om det är smärtsamt, säger Benjamin Ulbricht.

På senare tid har många sektorer i samhället klippt banden med Ryssland, allt ifrån idrottare till vetenskapsmän. Även det är exempel på hur samtal omöjliggörs.

– Jag har full förståelse för att alla vill markera och ta avstånd från Rysslands agerande. Men jag har väldigt svårt att se att det kommer att tjäna sitt syfte i längden. Det är inom den ryska forskarvärlden som de kritiska rösterna finns, och de skulle behöva vårt stöd. Risken är att alla klippta band blir en symbolisk handling som inte tjänar något syfte, säger Benjamin Ulbricht.

Ett gott exempel tycker Benjamin Ulbricht gavs i början av invasionen, då Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i ett tal vände sig direkt till Vladimir Putin och frågade vad han är rädd för, och att det var viktigt för Zelenskyj att även Ryssland kan känna sig säker.

– Han sträckte ut en hand, det noterade jag med glädje, säger Benjamin Ulbricht, som samtidigt förstår att liknande är en omöjlighet efter massakern i Butja.

Benjamin Ulbricht deltog nyligen i Kastelholmssamtalen som arrangeras av Ålands fredsinstitut.

Foto: Theresa Axén

Den tredje goda vanan som Benjamin Ulbricht lär ut är hoppet om att konflikter går att lösa.

– En konflikt föder frustration och besvikelse, känslor som man måste hantera för att kunna nå en lösning. Att ens kunna föreställa sig att en annan relation är möjlig är en förutsättning för att lösa konflikter på sikt, även om vägen dit är lång, säger Benjamin Ulbricht.

Äkta försoning är mödosam, till och med kostsam för båda parter, påpekar han. 

– Försoning innehåller ansvarstagande och upprättelse. Att ställa förbrytare inför krigstribunalen är en nödvändighet. Hur försoningen därefter kan se ut mellan Ukraina och Ryssland ska inte jag avgöra. Det är inte jag som bär kostnaden.

På senare tid har den militära närvaron på Gotland blivit alltmer synlig, även hemma i Vamlingbo där Benjamin Ulbricht bor. Natostyrkor har övat på ön, och ett svenskt medlemskap i organisationen har diskuterats.

– Man kan gärna diskutera ett svenskt Natomedlemskap, men jag tycker inte tidpunkten för ett beslut är den rätta. Dessutom behövs det alltid åtminstone komplement till militära satsningar, som att stärka civilförsvaret och öka dialogen mellan länder.

Den studiecirkel som Benjamin Ulbricht ledde fulltecknades snabbt. En ny kommer att hållas i höst.

– Målet är inte att världen ska bli fri från konflikter. Det kommer den aldrig att bli. Men vi behöver lära oss att hantera konflikterna bättre, säger han.