För två månader sedan startade Yvonne Lindby i Roma den namninsamling som hittills fått 11 000 att skriva på, med krav till regeringen om lägre färjepriser. Nu ställer sig också Ted Ljungqvist, kampanjgeneral för tidigare protester under drygt 30 års tid, bakom kraven.
I ett öppet brev till infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD) och riksmedia kräver han nu att skattemedel ska gå till Gotland, efter att biljettpriserna ökat med 50 procent under det senaste året.
Ted Ljungqvist drar paralleller med läget 1991, då han själv nyligen hade flyttat till Gotland för att bygga upp semesterbyn i Fårösund.
– Den skulle bli vårt levebröd, men mattan drogs undan. Hösten 1991 visade alla kurvor rakt ner i källaren, på grund av att färjepriserna var extremt höga, säger han och berättar hur en gotländsk delegation den 15 november lämnade över namnlistor och protester till dåvarande kommunikationsminister Mats Odell (KD):
– Det tog bara tre veckor så hade regeringen beslutat att man skulle satsa och investera i Gotland och sänka färjepriserna. Det var fantastiskt!
Tillsammans med Paul Dino Larsson, Lasse Sjöholm och Eva Werkelin var Ted Ljungqvist år 2005 en av de drivande i det uppmärksammade upproret "Vägpris.nu". Demonstrationer lockade tusentals, men några vägpriser blev det inte.
– Vi fick bra gensvar och var uppe i riksdagen flera gånger och hade dragningar och förde diskussioner, säger han.
Ted Ljungqvist är numera pensionär, och semesterbyn i Fårösund drivs i dag av Johan Gate. Han är ändå djupt oroad inför den kommande sommaren, både för besöksnäringen, öns företagare och fraktpriserna, och för gotlänningarna själva.
– 50 procent upp på biljettpriserna är över smärtgränsen. Vänner och bekanta väljer bort Gotland och att komma och hälsa på, säger Ted Ljungqvist.
Nu hoppas han att historien ska upprepa sig, att regeringen ska lyssna på protesterna och inse allvaret för Gotland, och skjuta till extra pengar till trafiken.
Ted Ljungqvist menar att en satsning på Gotland inte bara är nödvändig för öns och gotlänningarnas framtid, utan också en god affär för hela landet.
– Nu är det Andreas Carlsson och staten som har huvudansvaret – det går inte att frånsäga sig. När regeringen 1991 satsade en påse pengar levererade Gotland två påsar tillbaka, säger han.