Anders Falkemo är samordnare för Region Gotlands visselblåsarfunktion. Därmed har han en central och viktig roll för arbetet att motverka korruption inom den offentliga verksamheten på ön.
Visselblåsarfunktionen ska användas vid misstanke om allvarliga oegentligheter begångna inom en verksamhet som Region Gotland ansvarar för. Det kan handla om exempelvis mutor, bedrägerier, jäv eller tjänstefel.
Identiteten på den som anmäler hålls hemlig och anmälan hanteras av en extern oberoende mottagare. Först när – och om – de uppgifterna behövs i utredningen, kan det bli aktuellt att ta reda på mer om den som anmält. Och då är det först och främst Anders Falkemo som kopplas in.
Hittills är antalet ärendet en "handfull", såväl de som gallrats bort av juristfirman, som de ärenden som gått till utredning.
– Jag förstår att det är värdefullt att skriva men för att slippa spekulationer och ryktesspridning internt här i organisationen så vill jag undvika exakt hur många det är.
Huruvida det är bra eller dåligt, att det kommer in så förhållandevis få rapporter, är svårt att säga, fortsätter han:
– Å ena sidan är det bra – om få visselblåsningar är en indikation på att vi har en god och öppen samtalskultur. Å andra sidan om det är en indikation på en tystnadskultur är det verkligen inte bra.
Anmälan till visselblåsarfunktionen kan göras av en anställd eller förtroendevald i Region Gotland, men också andra med en arbetsrelation till regionen.
Anders Falkemo betonar vikten av att anställda och andra med möjlighet att visselblåsa verkligen förstår funktionen.
– Det är ett ständigt pågående arbete som vi nog aldrig blir färdiga med. Vi vill ta alla chanser att bli bättre, tips kan hjälpa oss att få bättre och enklare riktlinjer och rutiner eller ge ett tillfälle att ta tag i tystnadskultur.
Det vi vet är att där det finns pengar och makt – där förekommer det korruption. En stor offentlig organisation som en region är utsatt. säger han vidare.
Med det sagt, korruption som innefattar pengar under bordet är ovanlig. Ofta handlar det om det som brukar kallas vänskapskorruption.
– Där saknas som regel någon uppenbar förmån eller fördel, med den kanske kommer längre fram i form av gentjänster.
Uppgifter som kan avslöja en visselblåsares identitet har absolut sekretess. Det innebär att regionen inte kan lämna ut uppgifterna till media och allmänhet som en allmän handling.
I en artikel i juni förra året förklarar regionjurist Patrik Pettersson att det varit en relativt otydlig lag att förhålla sig till och att det till viss del ligger på organisationen självt att tolka den i utformningen av visselblåsarfunktionen. Ett exempel på det är hur Region Gotland ska göra det möjligt för media eller andra att ta del av visselblåsningar som lett till utredning.
Om det skulle fattas misstankar om mottagande av muta eller liknande så görs också en polisanmälan. Men ett missförhållande eller en oegentlighet kan vara allvarlig och av allmänintresse, trots att den inte är brottslig.
Hur får jag, inte bara som journalist utan också som medborgare och skattebetalare, vetskap om vad som kommer fram av visselblåsningarna – och att det görs något åt det?
– Det där är en jätteviktig fråga. Och det är här transparensen kommer in, som så mycket vilar på. Vi har pratat om hur vi ska göra för det finns ett jättestort signalvärde i att även media och allmänhet får vetskap om att saker förändras till det bättre. Men att det sker i ett senare skede, efter vi har utrett och vidtagit åtgärder.