Linus Olsson menar att hans nya tjänst inte är helt färdig och att den ännu formas.
Linus Olsson är uppvuxen i Klintehamn och bor än i dag i föräldrahemmet som hans farfar en gång i tiden byggde. Där bor han tillsammans med sin sambo och deras tre barn samt två hundar.
Sedan i juni är han öns nya viltvårdare anställd på Svenska jägareförbundets på Gotland. Han tog över efter Gert Luks som gick i pension efter 34 år.
– När jag förstod att Gert skulle gå i pension så skrev jag ihop ett CV och skickade in till förbundet. Sen genomförde de en process och valde mig vilket jag är väldigt glad för, säger Linus Olsson.
Exakt vad som kommer ingå i hans tjänst är ännu inte helt klart. Han menar att det beror på att tjänsten håller på att formas till det bästa för förbundet, länsföreningen, medlemmar och honom själv.
Men det betyder inte att han går sysslolös om dagarna.
Vissa dagar ringer telefonen oavbrutet. Det kan handla om allt från att någon har påträffat ett sjukt eller skadat djur till att vilja ta jägarexamen.
– Man kan säga att jag är en länk mellan Gotlands länsförening och jägareförbundet centralt. Jag gör också en del konsultjobb och det kan vara allt från att kika på planteringar till att föreläsa om förvaltning. Jag sitter även som en kontakt mellan myndigheter och föreningar lokalt, säger Linus Olsson.
Andra arbetsuppgifter är till exempel viltövervakning, rapportering av avskjutningstatistik och inventering av vilt.
Intresset för jakt och hundar har alltid funnits hos Linus Olsson och det var i samband med när han sköt sitt första rådjur som han ramlade in på eftersökning.
– Rådjuret sprang i väg när jag sköt det och jag stod där som ett fån och tänkte "vad fan hände nu". Jag hittade lite blod och kunde sen hitta rådjuret 60 meter bort trots en bra träff. Jag började fundera på vad man gör om djuret hunnit ännu längre bort eller har skadeskjutits. Efter det började jag köra lite sökträning med min egen hund och det var så jag kom in på detta med eftersök. Det är helt fantastiskt att man kan spåra ett skadat djur flera kilometer med hund, säger Linus Olsson och fortsätter:
– Detta med hund, spårträning och utbildningar är ju ett intresse som jag tidigare lagt mycket tid på efter ordinarie arbete, men som jag nu till viss del kan baka in i jobbet med utbildningar och så vidare.
Numera gör Linus Olsson inte så många praktiska eftersök själv. Detta då han för snart fyra år sen skadade sig allvarligt i samband med just ett eftersök.
– Det blev tumult och jag blev omkullsprungen av ett rådjur samtidigt som jag hade kniven i handen. Jag körde kniven rakt in i låret och skar av både artär och ven. Som tur var hade jag med mig en kompis på det eftersöket och tillsammans fick vi stopp på blödningen ganska fort. Det tar 90 sekunder med artären öppen för kroppen att tömmas på blod. Det var riktigt läskigt. Så nu går jag lite illa, säger Linus Olsson.
"Det var riktigt läskigt", säger Linus Olsson om den allvarliga olycka han var med om för snart fyra år sedan.
När snön kom i november så ökade antalet viltolyckor kraftigt på ön. Linus Olsson är samordnare och kontaktperson för Nationella Viltolycksrådet (NVR) vilket innebär att det bland andra är hans telefon som ringer när en viltolycka skett.
– Har djuret dött på platsen kan jag själv åka ut och ta vara på det. Sen har vi i dagsläget nio stycken eftersöksjägare som rycker ut om djuret lämnat platsen efter olyckan. Jag kan också åka ut innan och kolla området om det kanske ligger precis i diket, säger Linus Olsson.
I samband med att Linus Olsson sköt sitt första rådjur uppdagades intresset för eftersök.