Janne Nilsson sörjer sin storasyster Marie Nilsson Lind som avled den 4 januari. Han minns hennes humor och hennes omtänksamhet.
Den 4 januari avled Marie Nilsson Lind, bara en vecka efter att hennes make, musikern Magnus Lind, gått ur tiden.
För familjen har det varit ett intensivt sorgearbete vilket lär pågå länge än, tomhet blandat med vardagens göromål.
– Jo, säger Janne, det har varit mycket att ta tag i, mycket praktiskt som måste göras.
Sköta djuren, inte minst. Han driver föräldragården i När där de fyra syskonen växte upp.
Artisten och musikern Marie Nilsson Lind avled den 4 januari. Den 2 februari håll en begravningsgudstjänst för henne i Visby domkyrka.
Janne och hans syster Hanna har undvikit att ge intervjuer efter storasysterns bortgång.
Trots att de i ett gemensamt uttalande bett att få sörja i fred har reportrar från olika mediehus närmast dagligen ringt för kommentarer.
Han väljer nu att ge denna enda intervju med GT/Helagotland, och för här även Hannas talan:
– Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Vad säger man när ett syskon går bort? Det mesta är bara så tungt och sorgligt just nu.
Det finns ju så många minnen. Som när hon lurade lillebror då de åkte längs vägarna att ”M” på skyltarna (mötesplats) betydde ”Marie”.
– Nu ska vi se om det kommer några J-skyltar, sade hon. Men det kom ju så klart inga, skrattar han. Men långt senare fick jag en när jag fyllde år.
För Janne Nilsson har den senaste tiden präglats av sorg, tomhet blandat med vardagens göromål, som att sköta gårdens djur.
Marie, som i familjen kallades Kicka, var äldst av fyra syskon, äldst också i Ainbusk, den kvartett som bildades 1983 och som kom att erövra landet med sina sånger.
Lillasyster Josefin blev med sin röst den stora stjärnan, Marie var gruppens motor.
Ord och stämningar hämtade hon ur sitt mörka inre där ett skört självförtroende samsades med genialiteten.
Janne Nilsson driver Alvare gård i När, den gård där han och hans syskon Marie, Josefin och Hanna växte upp.
Janne minns hur det började, hur Marie övade på Närrevyns flygel som stod i salen för vinterförvaring. De klassiska styckena fyllde huset:
– Ja, inte var de boogie-woogie precis, men hon var duktig, det märktes tidigt.
Så småningom fick han alltså stolt se sina syskon lyfta. De som tidigare sprang i strumporna hemma i Alvare drog nu fulla hus på Göta Lejon:
– Det var ju häftigt, det var det. Man fattade liksom inte vad som hände, det gick så fort.
Marie Nilsson Lind (1961-2024) blev 62 år.
2008 var sagan all, orken var slut och Ainbusk rann ut i sanden.
Marie och lillasyster Josefin mådde dåligt, lämnade Stockholm för Gotland men hämtade sig senare och gjorde ”Systrarna Sisters” på Länsteatern där de blottade sig själva och sin upplevda otillräcklighet.
2016 avled Josefin vilket fick sorgen att ligga tung över Marie. Ofta återkom hon till sin saknad:
– Jag kan inte förstå att hon inte finns längre, hon var ju här nyss, har hon sagt i flera intervjuer.
Bittis Jakobsson, Annelie Roswall och Marie Nilsson Lind bildade Ainbusk X3, som turnerade på fastlandet i december och även vid tre tillfällen fyllde Visby domkyrka.
I december i fjol återförenades dock de tre kvarvarande ainbuskarna i Ainbusk X3, en turné på fastlandet som fyllde kyrkor och teatrar. De fick åter uppleva att vara stjärnor och att verkligen älskas.
Har du tagit in det, Janne? Hur mycket Marie verkligen tyckts om av folk?
– Jo, absolut. Det tvivlade vi väl inte på, men vi har fått så fina meddelanden, både Hanna och jag. Det blir så påtagligt när en person går bort. Jag hoppas att hon själv kände hur mycket hon verkligen betydde.
Vem var Marie i dina ögon?
– En fin storasyster och en oerhört omtänksam person, mot alla. Hon ville bara gott och se till att andra hade det bra. Kanske var hon lite för mjuk för verkligheten.
Att läsa om henne som du fått göra i olika medier senaste tiden, hur har det varit?
– Man har ju vant sig genom åren, men det är ändå lite märkligt, för mig är hon ju allra mest en syster, oavsett vad hon åstadkommit på scenerna.
Precis så kände Janne även när Josa gick bort. Han minns en gång hur någon frågade ”hur är det att vara bror till Josefin?”.
Svaret: ”Hon är lillsyrran, så det är bra med det”.
Den 29 februari 2016 avled Josefin Nilsson i sitt hem i Visby, 46 år gammal. Men hennes röst har långt ifrån tystnat.
Den 2 februari hålls begravningsgudstjänst för Marie Nilsson Lind i Visby domkyrka. Det blir dock ingen gemensam ceremoni för Marie och hennes älskade ”Mangen”.
– Hon hade åtagit sig att ordna en fin begravning åt honom, men i och med att även hon gick bort är det Magnus barn som tar över ansvaret och de har valt att inte ha någon ceremoni nu, berättar Janne Nilsson.
Överenskommet familjerna emellan är istället att under våren hålla en privat gemensam minnesstund och sedan låta de båda, enligt egna önskemål, vila tillsammans på Norra kyrkogården i Visby.
Norra kyrkogården i Visby blir viloplats för såväl Marie Nilsson Lind som maken Magnus Lind.
För familjen Nilsson har de senaste åren varit tunga. Först gick Josefin ur tiden 2016, därefter har så väl mor som far, Doris och Allan, lämnat jordelivet.
– Ja, säger Janne Nilsson. Från sex till två på bara åtta år...det har varit många känslor, mycket sorg.