Mia Rodhborn visar hur en knäprotesoperation går till.
Kroppen är det viktigaste redskapet när du arbetar med träning. Det vet Mia Rodhborn, som har jobbat med träning i olika former i 30 år. Hon började med att instruera 15 pass i veckan på Visby Träningscenter, samtidigt som hon jobbade som dekoratör. Det fick henne att börja fundera: Kanske ska hon jobba med träning på heltid?
Sedan dess har livet varit i ständig rörelse. Samtidigt smög sig artrosen på, och Mia Rodhborn har behövt gått igenom ett flertal knäoperationer.
– I min journal stod det att mina knän ser förskräckliga ut. Det är otroligt att jag har kunnat jobba med det jag gör så här länge, säger hon.
Mia Rodhborn har jobbat med allt från rehab till crossfit. För ett år sedan kom hennes bok "Träna hemma". Trots skador och smärta har Mia arbetat med humöret på topp, men sedan en tid tillbaka blev värken ännu värre.
– Jag har behövt vila mer mellan mina pass. Det är tur att mitt jobb är så roligt, men man har inte samma ork när man ständigt har ont, säger hon.
Den stora knäoperationen var därför väntad. Förra året slogs det fast att hennes båda knän skulle bytas ut. I mitten av juni sågades lårbenet och smalbenet upp, de befintliga knälederna togs bort och ersattes med knäproteser.
– Jag opererade båda knäna samtidigt vilket inte är särskilt vanligt. Det kostar pengar att vara sjukskriven och som egenföretagare tappar jag ju massor av jobb. Sedan kunde jag inte välja vilket knä jag skulle operera först, så det fick bli båda, säger hon och skrattar.
Knäskadorna har gjort att Mia behövt sluta med både löpning och crossfit – två träningsformer hon verkligen tycker om. Mycket står på spel när man genomför en omfattande operation som denna, särskilt för en yrkestränare, och hon har bekymrat sig över andra träningsformer som hon kanske måste sluta med.
– Jag har varit ganska rädd att min rörlighet kommer att bli helt förändrad. Att jag inte kommer kunna fortsätta göra det jag älskar, säger hon och fortsätter:
– Men jag tror att man måste möta det man är rädd för om man vill slå sig fri. Man kan inte stoppa huvudet i sanden och tänka att det löser sig. Jag har ältat detta med folk runt omkring mig som orkat lyssna, det har hjälpt.
Just nu tar hon varje dag som den kommer – med rehabilitering, tålamod och tid i fokus.
– Idag lyckades jag lägga mig ner på golvet och ta mig upp igen. Bara det är otroligt, säger hon.