Fredrik Hjortholt, huvudskyddsombud för kommunal på hälso- och sjukvårdsförvaltningen.
Regionens nya scheman har fått skarp kritik från personal som jobbar i dygnet runt-verksamhet, som upplever att deras fritid och familjeliv blir lidande. Bland annat har flera sagt upp sig från onkologen på Visby lasarett.
Anledningarna till förändringarna är flera, vilket har gjort processen komplicerad. Dels har nya regler om dygns- och veckovila införts i kollektivavtalet. Dessa måste efterföljas, annars riskerar arbetsgivaren vite. Dels har Region Gotland infört en ny strategi för arbetstid som går under namnet Strategisk hållbar bemanning (SHB).
Ända sedan februari har arbetsgivarrepresentanter från Region Gotland och fackliga representanter från Kommunal och Vårdförbundet försökt hamra fram så bra scheman som möjligt. Så facken är inte bara kritiska.
– Det är klart vi vill ha 11 timmars dygnsvila, det är jätteviktigt. Jag tror personligen att det kommer att göra mitt arbetsliv mycket hållbarare, säger Fredrik Hjortholt, huvudskyddsombud för Kommunal på hälso- och sjukvårdsförvaltningen.
Det som han och hans motsvarighet på socialförvaltningen, Annikki Björnlund, däremot vänder sig emot är att regionen har valt att införa SHB samtidigt, vilket bland annat inkluderar en ny princip om 10-veckorsscheman.
– Vi hade gärna sett att man tagit en sak i taget. Det hade blivit en lång och utdragen process, ja, men förmodligen hade det lett till att folk inte hade varit så oroliga och rädda att man faktiskt säger upp sig, säger Fredrik Hjortholt.
– Alla de här parametrarna bygger på att man har en bra grundbemanning – och det är någonting vi inte har i sjukvården i dag.
De tror att scheman som medarbetarna blir nöjda med är möjliga, även inom de nya ramarna.
– Det är som med alla förändringar, medarbetarna behöver känna att de är delaktiga i det och det har ju sett lite varierande ut. På vissa ställen har det fungerat jättebra, på andra ställen har man inte upplevt möjlighet att påverka schemaläggningen, säger Annikki Björnlund.
I många delar av Region Gotland har personalen själva fått lägga sina önskescheman, men nu avskaffas det på de flesta avdelningar.
Önskeschemat behålls däremot på intensivvårdsavdelningen, IVA, på Visby lasarett.
– För mina medarbetare har det känts viktigt, så jag förstår om det är en fråga i andra verksamheter också. Men det kan vara svårare att få till det där på samma sätt som för oss som behöver en jämn bemanning över dygnets alla timmar, säger Pia Stöllman, verksamhetschef på anestesi, operation och IVA.
Många inom personalen, både på lasarettet och i omsorgen, är oroliga för att de nya reglerna ska leda till att de tvingas gå kort om folk.
Pia Stöllman kom från Akademiska sjukhuset i Uppsala för 1,5 år sedan. Även där jobbade de med SHB, ett system som hon i grunden tycker är bra. Det handlar om att genomlysa sin specifika verksamhet för att se var och när personal behövs – och kunna lägga scheman som är hälsosamma för personalen.
– Vi måste se till att vi bemannar för säker patientvård, men också för dräglig arbetsmiljö för våra medarbetare.
Hon ser med oro på det missnöje som spridits i delar av vården och omsorgen.
– Det som alla är oroliga för är att tappa personal. Det är viktigt att trygga dem, visa att vi gör det vi kan för att göra det så bra som möjligt för dem. Och det är viktigt att förstå att åtgärder utifrån SHB inte behöver vara skrivna i sten. Om någon del inte är bra får vi i sjukhusledningen fundera över om vi kan göra något annorlunda.
På hemtjänsten norra Gotland har man än så länge inte sett någon personalflykt, men flera medarbetare har framfört kritik, berättar enhetschefen Susanne Jakobsson. Hon påpekar att det är viktigt att hålla isär kollektivavtalets paragraf 13 och SHB.
– När det kommer till schemaläggningen är det paragraf 13 som ställer till det mest, säger hon och ger som exempel att det blir svårare för medarbetare att byta pass och få ledighet beviljad med kort varsel.
När det kommer till SHB är det huvudsakligen införandet av 10-veckorsschemat som väckt kritik bland hennes medarbetare. Den innebär nämligen fler men kortare pass.
– Säg att 350 medarbetare i hemtjänsten får fem extra arbetsdagar per år. Det ökar grundbemanningen och kan öka kontinuiteten för brukarna, men av naturliga skäl tycker en del medarbetare inte att det är positivt med en extra dag. Det har alltså två sidor, förklarar hon.